Min mans dotter är en skitstövel och nu ger jag tillbaks!

Min första tanke är att det här inte är ett normalt/friskt beteende, men att ytterst få människor är onda. De flesta försöker så gott de kan med de förutsättningar de har.

Har 25-åringen kontakt med psykiatrin? Har hon haft det tidigare? Har hon alltid tyckt illa om sina halvsyskon? 

Jag tycker att det låter som att hon har svårt med sociala relationer och genom uppväxten har haft det rätt snurrigt med halvsyskon och skilsmässor och så. Sånt tål de flesta om föräldrarna beter som som follk. Men barn med extra svårigheter klarar betydligt mindre stök och stora omställningar. 

Hur har hon det med relationer till kompisar och kollegor? Klarar hon av att umgås i grupp eller vill hon helst träffa kompisar en och en? 

Jag tycker att det luktar psykisk ohälsa/sjukdom, funktionsnedsättning eller psykisk störning. Även föräldrarnas beteende tyder på det  - att de känner ett så stort behov av att skydda henne. Har de ofta låtit henne slippa det som är för svårt istället för att hjälpa henne att träna på det?