Du kommer att bli galen om du fortsätter förvänta dig att hon ska bete sig 'normalt'. Föräldrar är också människor och kan därmed också ha nåt 'fel', dvs vara narcissistiska, ha dålig självkänsla, vara passivt aggressiva eller vad som helst. Troligen är det nåt med henne som gör att hon måste ignorera dina ansträngningar. Har det alltid varit så (sen barndomen)?
Seriös ts. Det här är något som du måste jobba med. Du är otroligt uppmärksamhetssökande och jag kan säga att trots att jag är en väldigt empatisk person som är nyfiken på andras liv så hade jag inte heller kommenterat. Kanske noterat för mig själv att "herregud så ostädat de har när de väntar besök".
Jo men så är det. Jag är också en väldigt empatisk människa, och jag skulle utan tvekan berömma någon som bakat något, även om det så vore en limpa bröd eller några enkla kakor. Det kostar mig ingenting att ge en komplimang. Det är lite varför jag tycker det är så tråkigt när mamma inte gör så. Jag har lagt många år av mitt liv att utveckla denna talang och kommer med stor sannolikhet tävla i SM inom detta nästa år. Det är inget jag bara har vispat ihop, vilket hon också känner till.
När jag sedan har lagt fram detta på köksön för att kanske få ett "wow!" eller något annat löjligt, och istället märks mina papper i matsalen.. Det känns ju lite sådär. Varför var papprerna så märkvärdiga men inte detta som jag lagt 3 dagar på att skapa? Är det något fel med mig som förväntar mig ett "bra jobbat!" från min mamma. Hon presenterar sig som en mycket stöttande person, men varför kan hon inte vara det för mig.
Men som andra skriver, så kanske jag är löjlig och överdriver.