Hur är era tonårsbarn mot er?

Vi försöker få barn och har de senaste åren tänkt tillbaka mycket på hur det såg ut i mitt hem. Hur jag var som barn, tonåring och hur det såg ut hos mina kompisar. 

Hos oss var det mycket konflikter. Jag såg min ensamstående mamma som min fiende inte en vän. Jag var vad man kallar en jobbig tonåring. 
Hon var endast hemma för att sova. Hon ansåg att hon gjort tillräckligt genom att betala. Vi pratade eller umgicks kanske 2 gånger per år. Jag minns varje gång, så sällan var det. Jag såg mina vänner ha taco fredagar med familjen. Jag kunde som tur var uppleva det hemma hos dom. Väldigt tacksam för dessa vänner och deras föräldrar som många gånger tog in mig. 
Jag kände mig ensam trots att jag hade en mamma. Hon kände mig inte. 
Sen flyttade hon hemifrån och lämnade mig själv i lägenheten när jag var 15. Dök upp nån gång då och då och gallskrek för att det var kaos i hemmet. 
Jag var då som sagt 15 år och skulle ha koll på ett hushåll. 

Men det sagt, många gånger finns det en bakgrund till varför tonåringen är jobbig. 
Sen saknar många självinsikt och förstår inte att dom själva orsakat detta. 

Min mor såg det inte. 

Vi har nu för övrigt en jättebra relation. Vi jobbar även ihop. Det går jättebra. Men jag tycker fortfarande att hon inte är en bra mamma. Hon bör aldrig haft ett litet barn. Som kollega och vän är hon däremot jättebra.