Hur är era tonårsbarn mot er?

Jag och min dotter ( är helt ensamstående) har haft otaliga bråk genom åren och många gånger tänker jag att det har berott på att det bara är vi två och att hon tidigt har fått mycket delaktighet och inflytande hemma, för att det just bara är vi två och ingen annan vuxen som lägger in med sitt veto.
Sedan finns det två sidor på muntert också som att det också har gett henne otaliga styrkor att kunna hävda sig och argumentera för sin sak som är något bra ute i världen och att hon sällan lyckas bli överkörd.
Men klart det blir jobbigt här hemma när hon är proffs på att argumentera och försöka att få sin vilja igenom vilket hon självklart inte alltid får, allt kan inte diskuteras utan ett NEJ är ett nej i vissa fall.
Så med facit på hand så har jag själv skapat en stridsmaskin ( 😬) och det kan bli väldigt högt i tak här.
Turligt nog lägger sig det allra oftast snabbt och vi lägger ned stridsyxan och börjar att resonera om saken på ett mer resonligt och lugnare vis.

Sedan förstår jag också att det har med frigörelse att göra och att det hör till då man mer och mer blir sin egen person och vill forma sitt liv efter eget tycke.
De flesta saker kan vi kompromissa om och hon är allt vad man kan önska sig av ett barn- ungdom- människa men vissa saker får hon bestämma fullt ut den dagen hon har ett eget boende.

Och visst tär dess konflikter som uppstår ibland men kärleken är starkare så vi hittar alltid tillbaka till varandra och försöker hitta lösningar som båda kan acceptera och känna sig nöjda med.

Vilken sorglig läsning att du kände att din mamma var en fiende och inte vän😥
Jag är ju också ensamstående och har dessutom en kronisk sjukdom som gör att jag behöver vila mycket efter en arbetsdag, handling, matlagning och disk mm.
Har alltid dåligt samvete över min bristande ork och att vi inte har sk. Taco kvällar här mm men kompenserar det med att vara en närvarande mamma som låter mitt barn ha kompisar ( och killen) här i den mån det går, oftast flera ggr veckan men eftersom jag behöver mycket vila hänger de gärna hos någon som bor större och har ff.
Vi har också mor och dotter tid då vi gör saker ihop tex reser utomlands, dessa stunder är GULD värda och jag blir alltid insläppt i hennes liv. Vi kan prata om allt mellan himmel och jord, även hennes kompisar vänder dig till mig när de har haft det svårt.
Hoppas av hela mitt hjärta att hon inte ser mig som sin fiende trots min brist på ork men som ändå gör så gott jag kan med det lilla extra.
Vad saknade du mest hos din mamma?
Taco kvällarna eller mer engagemang?
Sorgligt att hon lämnade dig så ung, för mig helt obegripligt att man kan överge sitt barn i så unga år😢

Skönt ändå att ni fungerar i arbetslivet tillsammans ❤️

Som ensamstående ÄR det svårt att få orken att räcka till även som fullt frisk och det är en stor sorg i mig att inte kunna ge mitt barn allt jag skulle vilja och önska.
Men jag gör åtminstone allt vad jag kan för mitt barn och hon är alltid min prioritet här i livet.
Hoppas att det är tillräckligt.