Anhöriga bromsar vård

Äldreboende istället? Stackars människa. 

Men det finns så mycket lustigt folk. Min mamma tex sa till hemtjänsten att pappa inte ville ha hjälp av dom. När det i själva verket var mamma som inte ville ha dom springandes där (hon har själv sagt det). Han ville inte vara ett besvär så lät henne bestäms. Där satt han sen med långa tjocka gula naglar, inte duschat på flera månader och låg bara i sängen deprimerad och gömde sig om dagarna. 

Ibland tycker jag att vården borde få gå in mycket hårdare än vad de gör. Anhöriga är inte alltid snälla.

Till slut fixade jag äldreboende till honom. Fast jag visste att det var det sista han ville. Men sa att det var för hans egen säkerhet och han förstod och ville bort därifrån med.  Nu kan stackaren inte göra nåt själv. Knappt prata eller röra sig. Vill inte tänka på hur det hade blivit  annars. Hon ville kasta ut honom, sa hon. Han skulle skaffa egen lägenhet. Hemskt. Är väl hon som borde. Isåfall. 

Nu handlar tråden inte om det men ville bara ge ett eget exempel på hur anhöriga kan hålla på. 

Men som i ert fall, vad spelar det för roll om antalet tvättlappar som används!? Kostnadsfråga? Har hon dåligt med pengar? Eller vad är problemet. Hon måste ju vara totalt hypernervös av någon anledning. 

Det är väl nog hemskt för personen som behöver så mycket vård. Att sen ha en anhörig som kontrollerar och härjar, nej fy. Äldreboende hade nog varit bättre för den personen! Kontakta socialtjänsten, de hjälper till.