Var jag elak?
Han låter ganska lik min pojkvän som har otrygg undvikande anknytning. Googla på det om du inte känner igen det begreppet sedan tidigare och se om du känner igen dig.
Min pojkvän vill träffas regelbundet men det ska vara på hans villkor. Frågar jag om träff blir han besvärad. Frågan måste komma från honom. Speciella tillfällen som högtider etc, som de flesta planerar långt i förväg, sitter jag som på nålar för att avvakta hur han kan/vill ses tills väldigt nära inpå. Med andra kan han dock planera i god tid innan.
Nu i jul ledsnade jag faktiskt på hans beteende och ställde in hela julen med honom. Då "hämnades" jag och var surig. Ja eller så vill jag bara inte bli trampad på mera helt enkelt. Jag kanske inte orkar vänta och se vilka smulor jag får i slutändan. Jag hämnas inte, jag bara tappar lusten till slut.
När jag är ledsen kommer han inte till mig.
Man får abslut inte ta upp nåt han har gjort fel. Har han gjort mig ledsen och besviken, ja då är det inte han som har gjort nåt fel. Utan det är det faktum att jag säger att han har gjort nåt tokigt som är problemet. Alltså själva kritiken är problemet. Att jag är sur och klagar är problemet. Hans faktiska beteende är inte problemet.
Ställer man honom mot väggen och frågar "men tycker du ens om mig eftserom du beter dig så här?". Ja då får man höra att det gör han visst. Jag försöker förklara att det är svårt att lita på honom när ord och handling inte går hand i hand alla gånger. Nej då är det återigen jag som är problemet som har problem med tillit. Som om att han ens har förtjänat tillit. Nä att inte bli trodd på är då plötsligt det värsta han vet.