Inlägg från: Anonym (Betty) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Betty)

    Var jag elak?

    Han låter ganska lik min pojkvän som har otrygg undvikande anknytning. Googla på det om du inte känner igen det begreppet sedan tidigare och se om du känner igen dig. 

    Min pojkvän vill träffas regelbundet men det ska vara på hans villkor. Frågar jag om träff blir han besvärad. Frågan måste komma från honom. Speciella tillfällen som högtider etc, som de flesta planerar långt i förväg, sitter jag som på nålar för att avvakta hur han kan/vill ses tills väldigt nära inpå. Med andra kan han dock planera i god tid innan. 

    Nu i jul ledsnade jag faktiskt på hans beteende och ställde in hela julen med honom. Då "hämnades" jag och var surig. Ja eller så vill jag bara inte bli trampad på mera helt enkelt. Jag kanske inte orkar vänta och se vilka smulor jag får i slutändan. Jag hämnas inte, jag bara tappar lusten till slut. 

    När jag är ledsen kommer han inte till mig.

    Man får abslut inte ta upp nåt han har gjort fel. Har han gjort mig ledsen och besviken, ja då är det inte han som har gjort nåt fel. Utan det är det faktum att jag säger att han har gjort nåt tokigt som är problemet. Alltså själva kritiken är problemet. Att jag är sur och klagar är problemet. Hans faktiska beteende är inte problemet. 

    Ställer man honom mot väggen och frågar "men tycker du ens om mig eftserom du beter dig så här?". Ja då får man höra att det gör han visst. Jag försöker förklara att det är svårt att lita på honom när ord och handling inte går hand i hand alla gånger. Nej då är det återigen jag som är problemet som har problem med tillit. Som om att han ens har förtjänat tillit. Nä att inte bli trodd på är då plötsligt det värsta han vet. 

  • Anonym (Betty)
    Anonym (Samma man?) skrev 2024-12-27 20:05:24 följande:

    Inte säkert att han kommit ut med dejten för det finns 3 utgångar på den restaurangen som ligger mitt i stan så dom kanske gick varsitt håll iväg på sitt håll? 


    När jag sen gick förbi bara 2 minuter senare så stod det en ensam kvinna i hans smak och tog på sig ytterkläderna i kapprummet, också påväg ut ensam fast åt andra hållet.

    Tänker att har han inget att dölja eller inte blivit stressad när jag ringde så kunde han ju svarat där och då för han gick ju själv ut och satte sig i en bil. 

    Usch är så inte på humör nu efter att jag fick se hur han igno mitt samtal på hans display, så kommer nästan inte låta trevlig när han ringer sen Om han nu gör som han sagt.
    Inte säkert för han kan vara nonchalant med sånt och ringa upp typ en dag senare. 
    Nej det kanske är bäst att inte svara bara när han ringer upp så kan han få undra vad jag ville eller har för mig istället nu såhär på fredagskvällen. 


     


    Nej jag tycker du ska spela dum bara när han ringer. Fråga först "vad gjorde du igår". Om han svarar typ "jag var på stan" så fortsätter du bara "ja men vad gjorde du där, jag såg nämligen dig på stan på håll och försökte påkalla din uppmärksamhet med att ringa, du var för långt bort för att ropa, men du bara titta på telefonen och la ner den i fickan igen". "Jag ville ju bara komma ikapp och hälsa eftseom jag såg dig".

    Det låter inte alls som stalking tycker jag. Utan bara som att du var där av en slump och ville påkalla hans uppmärksamhet på att du var där. 

    Säger han att han har gjort nåt helt annat, befunnit sig på en helt annan plats, så kan du säga "vad konstigt, då var det din dubbelgångare jag såg komma ut från restaurangen igår, och när jag ringde dig så ringde det i hans telefon också, jag var säker på att det var du och ville komma ikapp och hälsa, vilket sammanträffande att ni både var lika  samt att det måste ha ringt i båda era telefoner samtidigt, plus att ingen av er heller svarade. För din dubbelgångare svarade inte heller när det ringde, ham bara tittade på telefoenn". 
  • Anonym (Betty)
    Anonym (Vcx) skrev 2025-01-23 21:35:39 följande:

    Hej alla ì tråden. Jag har hållt distans från honom sen nyår. Vi pratar typ var tredje dag i telefon. Och varje gång jag ringer honom känner jag ett stort motstånd. Jag vill bara vara med mig själv och känna mig lugn. Tänker tillbaka på de år jag var singel och var 100% tillfreds med att bara hänga med mig själv, läsa en bok och äta chips. Försöker ta mig tillbaka till det.
    Det är svårt men jag tar mig dit, steg för steg. 
    Tack för all support! Tack för alla goda råd! Hjärta


    Ok men har ni alltså inte setts alls sen nyår? Frågar han om ni ska ses? Måste du ringa honom ens om det känns som ett motstånd? Kan du inte bara låta bli då och möjligtvis svara om han ringer. Då får du ju verkligen all makt över situationen.
  • Anonym (Betty)
    Anonym (Vcx) skrev 2025-01-24 16:46:31 följande:
    Jo vi har setts. Han vill göra saker. Vill att jag ska träffa hans vänner på middag. Vi ska träffa min syster på middag om några veckor. Så han verkar villig till förändring. Men jag har blivit så sårad, han har gjort mig så illa att det är svårt att komma förbi det. Tappat respekten.
    Fast om du känner  motstånd över att ringa och känner för att bara vara själv så förstår jag inte varför du över huvud taget ringer eller träffar honom.
  • Anonym (Betty)
    Anonym (Vcx) skrev 2025-02-16 15:00:54 följande:

    Det har hänt en sak. Jag har börjat få känslor för en på jobbet. Tänker inte agera på det - don't shit where you eat och allt det där. Vi är vänner dock. Han skriver och säger saker till mig som den andre aldrig skulle göra någonsin. Att jag inte är ensam, att jag är en stark kvinna osv. Han är intresserad av mig och mitt liv. Frågar och lyssnar. Pratar. Kommer ihåg saker jag berättat. Stöttar och lyfter mig.

    Skithögen har aldrig gjort något av ovanstående.


    Då är det väl dags att bryta
Svar på tråden Var jag elak?