Var jag elak?

Han har varit så här hela tiden i perioder. Sen kommer det några månader när han är jättefin och engagerad. För att plötsligt bli tyst, irriterad och kall. Som om han straffar mig för något som jag inte vet vad det är. Får mig att känna mig som en belastning. Helt utan förklaring eller orsak. Det ger mig jättemycket ångest, det här ambivalenta beteendet.

Perfekt, narcissister borde vara med varandra och lämna vänliga, empatiska människor ifred.

Ja. Barn är alltid prio 1. Har alltid prioriterat mina barn över honom. Och ser det som självklart att han prioriterar sina över mig.

Han mindfuckar mig på så sätt att han ger mig precis det jag kräver i stunden. Men långsiktigt är det bara luftslott. Jag skulle få träffa hans söner - har aldrig hänt. Jag skulle få följa med till hans hemstad och träffa hans familj  - aldrig hänt. Jag skulle få träffa hans närmaste vänner - aldrig hänt.

Har varit i förhållanden tidigare där allt det här varit en självklarhet. 

Det ska inte vara så här komplicerat. Jag fattar det. Men hans mindfuck är så jävla starkt. Som om han spelar på exakt de allra känsligaste strängarna inom mig, tangerar mina father issues och det faktum att min pappa övergav mig när jag var 6 år.

Ok men har ni alltså inte setts alls sen nyår? Frågar han om ni ska ses? Måste du ringa honom ens om det känns som ett motstånd? Kan du inte bara låta bli då och möjligtvis svara om han ringer. Då får du ju verkligen all makt över situationen.