Var jag elak?

Jag hoppas verkligen att jag vågar ta det steget!
Men det är som om han är ett beroendeframkallande gift. Jag tänker logiskt att han är en stor jävla självisk skithög. Ändå har jag inte styrkan att bryta mig loss?

Något fel i huvudet har han ju. En vän till mig tror att han är narcissist faktiskt...

Det är hela tiden på eller av, alltid bara på hans villkor. När något är fel eller skaver vänder han på det så att det blir mitt fel och han gör det så skickligt att jag där och då faktiskt tror att det är mitt fel. Sen när jag åker hem tänker jag: men vänta lite nu? Vadfan var det som hände?

Till exempel har jag inte fått träffa hans vänner eller familj. Och så plötsligt en kväll säger han att han är trött på att vi bara ses som i en bubbla, bara han och jag. Att vi måste gå utanför bubblan. Och han säger det som om det var jag som upprätthöll denna bubbla. När han har haft alla chanser i världen att få till en träff mellan mig och hans bror eller hans pappa när de varit och hälsat på - men har han tagit initiativ till det? Nej.
När jag har frågat om han vill träffa mina barn eller mina vänner är det l7ksom bara jobbigt och för stort steg och blablabla. Efter 3 år?

Det är jättebra! 

Ja,det låter ju som att du kanske börjar distansera dig litegrann.
Men när du känner att du börjar ta dig ur det här och tycker att det känns bra så ska du kanske fundera på att dumpa honom helt och förklara varför.
Sen kan du blockera så att han inte kan höra av sig igen.
Att han har anknytningsstörningar är ingen ursäkt fört att bete sig rövigt,precis som du skriver.
Det är möjligen en förklaring.
Men då är det något han bör söka hjälp för och jobba med innan han inleder ett förhållande.
Hans problem ska inte gå ut över andra,vilket det uppenbarligen gör.

Han har ringt tre gånger igår kväll. Utöver de 2 gånger vi pratade och jag sa att jag inte hade lust att ses.
Verkar panikslagen. Men jaha, liksom.

Lämna detta, så fort som möjligt. Du kommer aldrig att bli mer än en backup för honom när han vill ha sex och han respekterar dig inte för då hade han på det minsta presenterat dig för familj och vänner.

Du låter alldeles för snäll och medgörlig och är inte mentalt rustad att tackla den här manipulativa männskan. Lämna du honom till oss som är värre och kan ge igen tills han lär sig var elstängslet är.

Att kunna sätta och hålla gränser har inget med narcissism att göra. Har man med folk att göra som har problematisk personlighet så går det att lära dom var elstänglet finns som narcissa så väl beskrev. Är inget jag själv skulle göra numera i en relation, dock funkar det utanför just där.

Vänta nu lite Ts, kan du skriva första bokstaven i hans namn och i vilken stad ni bor i?

Detta var det obehagligaste på länge?.jag har träffat/träffar ibland också en man som är på renaste PRICKEN av han som du beskriver.

Jag får inte skriva att jag saknar honom eller ge han något i form av komplimang i text just för att han känner sig trängd, jag. Han pratar enbart om sig själv fastän det kan ha gått 4 veckor sen vi sågs sist utan en enda tanke på att var intresserad tillbaka. Han säger sig också mått dåligt pga jobbet men sedan efter bara några dagar så är det jag som är felet för jag ställer rimliga krav pga jag bara undrar vart vi står. Han firar också jul med sina barn och ex. På kvällen vart han hos en kompis. Vi hördes inte heller mycket under julen och han vill liksom inte boka in mig i några planer pga att han säger OCKSÅ att han vill vara lite själv nu efter alla firanden och människor omkring. 
Jag är medveten om att han ger mig brödsmulor och att jag är värd mer men just nu så är relationen mellan oss mer sexuell. Men man är ju ändå ingen robot och har gränser.

Men exakt allt det du skriver om din kille, exakt ALLT stämmer in på mig och min situation och hur han är som person. Exakt allt i detalj.
Snälla skriv bokstav och stad.

Han ringde idag, jättegullig på rösten. Är väl livrädd för att han börjar tappa kontrollen över mig eftersom det nu är jag som plötsligt ändrar beteende. Har god lust att mindfucka honom right back, men vill inte sänka mig till hans låga nivå.

Och som svar på hans mindfuck svarade jag: ja, men det är ju det du vill. Så varför klagar du?
Nervöst skratt från honom.