Kvinnor som gnäller barnens fäder?

Hur många tecken ska man leta efter? Alla har fel och brister. Skulle kvinnor kräva perfekta män skulle inte många barn blir gjorda.

Men det klart att en man med missbruk eller aggressionsproblem inte är en lämplig förälder, eller någon som begår brott t ex. Kvinnor som medvetet väljer såna män har oftast problem själva. Det kanske var så för din mamma?

Men sen finns det män som verkar vara rena svärmorsdrömmar eller näst intill. Som först när barnen kommer visar en helt annan sida. De flesta män är förstås inte så, men det är inte så ovanligt som många verkar tro.

Alla barn är inte heller planerade. En släkting lämnade sitt ex under graviditeten. De var inte ihop så länge och han kom ofta hem påverkad. Barnet var inte planerat, men hon ville behålla. Han lovade att sluta med droger, ett löfte han inte höll. Hon gjorde slut och fick ensam vårdnad. Hon tog sitt ansvar. Hennes ex har bara träffat sin dotter sporadiskt. 

Håller med.

TS, du kan klandra din mamma för att hon stannade med en idiot och lät er växa upp så. Men din pappa bär största skulden. Det var han som betedde sig illa. 

Och som sagt, din mamma kanske hade egna problem? Har du kontakt med någon av dina föräldrar idag? 

Det där stämmer inte. Kvinnor som är offer för våld i relationer, skuldbelägger ofta sig själva. Även för sådant som inte är deras fel, t ex hur mannen beter sig. De tänker om jag bara hade gjort si eller så. 

Många bär också på oerhörda skuldkänslor gällande barnen, om de inte lyckas lämna eller skydda barnen. Men även om de tar sig ur det, vilket många gör med rätt stöd, känner de ofta skuld över att de inte gick tidigare.

Om dessa kvinnor saknade ansvarskänsla skulle de inte gå runt och känna så. Inte klandra sig själva för vad andra (mannen) gör eller har gjort. 

Vad vet du om din egen mammas dåliga samvete? Eller sket hon i hur ni barn mådde? 

Nej, jag känner ingen som har barn med flera olika pappor där alla är våldsamma eller knepiga på andra sätt.

Är det vanligt? Känner du många i den situationen? Då finns det nog annan problematik med i bilden. Självklart har inte dessa kvinnor bara haft otur. 

Fast nu kommer du med ny information om din mammas ansvarslösa inställning. Det är något annat.

Din mamma har ingen skuld i det din pappa gjorde, men hon har skuld i hur hon förhåller sig till det. Indirekt deltar hon ju i misshandeln genom att förneka eller förminska det han gjorde, samt kalla er överkänsliga. Säkert är hon medberoende, men det är ingen ursäkt. 

Fast nu svarade du på den fråga jag ställde tidigare. Din mamma skiter uppenbarligen i hur ni barn mår eller har haft det, eller så kan hon inte hantera det. Troligen det sistnämnda.

Hon lever i förnekelse och skadar er. DET kan du klandra henne för. Tyvärr verkar du ha växt upp med två olämpliga föräldrar, inte bara en. Jag kan bara beklaga.

Ja, dessa mammor finns. Men alla som råkar välja fel man är inte så, långt därifrån. 

Man har alltid ett eget ansvar, men man kan också ha otur.

Min släkting hade på sätt och vis tur. Hennes äldsta barns pappa har alltid haft problem samt  inte varit en särskilt närvarande far. Men han var åtminstone inte våldsam, han förföljde inte familjen och trakasserade dem. Han gav inte sitt ex och sin dotter ett helvete. 

Det var inte smärtfritt, men det kunde ha varit mycket värre. 

Dottern har inte behövt växa upp i våld, skräck eller på skyddat boende. Hon har i praktiken växt upp i en kärnfamilj, eftersom hon har bott på heltid hos sin mamma, som inte träffade en ny likadan. Utan en vettig man som är en toppenpappa åt deras gemensamma barn och även har varit en bra styvpappa åt äldsta dottern. 

Fast mamman har tydligen gjort mer än så. Hon har försökt intala sina barn att det som hände aldrig har hänt, att det inte var så farligt, att de är överkänsliga och att de bör förlåta sin pappa.

Det är indirekt misshandel och en form av gaslighting. På den punkten har mamman gjort fruktansvärt fel och inte tagit sitt ansvar.

TS har fel om hon lägger all skuld på mamman ja. Men gör hon verkligen det? 

Mamman har ingen skuld för det pappan har gjort, men hon har fortfarande ansvar för sin egen inställning samt hur hon behandlar sina barn. TS försöker nog bara förklara vad som verkar pågå i mammans huvud, inte ursäkta. 

Pappans svek är större, men mammans svek känns kanske värre nu i efterhand?