15 åring (åk 9) klarar inte skolan

Det måste vara jättejobbigt att ta itu med problemen med streck i svenska. Utan läsförståelse kan man ju inte tillgodogöra sig andra ämnen heller. Därför lägger han allt krut på orättvisor i stället. Livet är faktiskt inte rättvist men det kan ju inte sonen ändra på, han måste i stället koncentrera sig på att ta i fatt allt han missat.                                                                                                              Nu ska man inte jämföra 60- och 70-talen med livet idag, men jag liksom många av mina skolkamrater kunde redan läsa när vi började skolan. I dag: Min unga lilla släkting var nyfiken på bokstäver och läste vid fem års ålder. Sen ville hon skriva och en dag berättade hon att "nu kan jag skriva små bokstäver också". Gissa om dessa nyfikna barn har ett försprång!                                                                                                                                                                                                                                       En stilla undran: Hur mycket läste ni föräldrar med grabben? Intresserade ni honom för litteratur? Det borde ni ha gjort ungefär när han började tala och sedan fortsätta med att läsa med honom, hela tiden, varje dag. Vid 15 års ålder borde han kunna läsa ungdomslitteratur, både på svenska och engelska. Förutom att det är viktigt för skolgången så är det ju roligt och spännande!

Det kan man inte säga generellt, att en dyslektiker inte är intresserad av bokstäver. God läs -och skrivträning, att öva kopplingen språkljud och bokstav, fonetik och grafem, och att börja tidigt är till hjälp! Tänk vad kungabarnen fick slita med detta! Nu hade de förstås proffshjälp frän första stund, man vet ju att nedsättningen är ärftlig. Nu vill jag inte skuldbelägga föräldrarna, men de kan ju försöka styra upp honom till att inte lägga så mycket krut på hur orättvist allting är.