15 åring (åk 9) klarar inte skolan

Har ett möte efter jul med SYV för att göra ett bra val.
Men det gymnasie han gillar mest av de vi varit och tittat på har

IMV - programinriktat val.
www.gymnasieguiden.se/gymnasieprogram/IMV

Som jag förstår det kan han läsa IMV om han har alla ämnen godkända men kanske saknar 1 betyg för att komma in på fordonsprogrammet. Han får då läsa lite extra av det han saknar men ändå gå gymnasiet.

Om han inte når IMV så finns IMA - Individuellt alternativ

www.gymnasium.se/om-gymnasiet/gymnasieprogram/introduktionsprogrammet-im-21395

Som jag förstår det läser han då yrkesintroduktion (som fanns på det gymnasie som han gillade mest).

" När du läst IM-programmet får du inte en gymnasieexamen, utan du får istället ett studiebevis som visar vad du klarat av. För en gymnasieexamen måste du läsa förberedande ämnen för att sedan plugga och bli godkänd i antingen nationellt gymnasieprogram, yrkes- eller högskoleförberedande."

Så jag förstår det hela som att han har tre vägar att välja.
1. bli behörig för gymnasiet.
2. bli behörig för gymnasie men läs upp 1 ämne du missat (IMV)
3. blir inte behörig för gymnasiet, läser IM programmet och får ingen gymnasieexamen och får efter 3 år på IM programmet och läs därefter upp så du får gymnasiebehörighet (eller yrkes eller högskoleförberedande...).

jag personligen tycker det viktigaste är att han blir nöjd med sig själv och följer något eget uppsatt mål. jag vill inte bråka mig till något av dessa val men jag hoppas ju såklart att han når 1 eller 2. men just nu lutar allt åt att det blir 3.

Skolan har vi tryckt på så hårt vi bara kan. Nästa instans vet jag inte vad det är riktigt, kommunen... men han går inte i sin hemkommun så vet inte om de kan göra något då. Det är lite för lite tid att börja bråka högre upp känner jag.

Skolan har en "liten grupp" för de som inte hänger med i klasserna. Vi har aldrig träffat skolans "special-pedagog" även om vi bett om det. Rektorn har vi träffat flera gånger men han säger att de gör allt rätt och vägrar lyssna på oss.
Vi har begärt hans åtgärdsprogram, men det får vi inte... de menar att han inte behöver ett åtgärdsprogram då de har skrivit hans anpassningar i hans IUP...
Hans mentor är bra, men kan inte göra något... mentorn har honom inte i något ämne som undervisande lärare och de pekar hela tiden på alla ämneslärare, att vi som familj ska kontakta dem.

Så jag brukar roa mig att maila runt till alla ämneslärare och försöka få svar på saker, men det kan ta flera veckor att få någon information och då är den ofta väldigt knapphändig...

"Ser att de ska ha pprov i xyz om två veckor, kan vi få lite mer info om vad de ska kunna så vi kan stötta hemma?" Svaret blir då att man får några bilder från en whiteboard från en lektion och kommentaren, "han vet vad han ska plugga på, fråga honom...".

Att kommunicera med skolan är en total mardröm.
Jag ångrar vårat val av högstadie-skola. Jag ångrar att vi inte tvingade honom att byta skola i 8an.

Ush nu vart jag lite arg när jag skrev detta

Det måste vara jättejobbigt att ta itu med problemen med streck i svenska. Utan läsförståelse kan man ju inte tillgodogöra sig andra ämnen heller. Därför lägger han allt krut på orättvisor i stället. Livet är faktiskt inte rättvist men det kan ju inte sonen ändra på, han måste i stället koncentrera sig på att ta i fatt allt han missat.                                                                                                              Nu ska man inte jämföra 60- och 70-talen med livet idag, men jag liksom många av mina skolkamrater kunde redan läsa när vi började skolan. I dag: Min unga lilla släkting var nyfiken på bokstäver och läste vid fem års ålder. Sen ville hon skriva och en dag berättade hon att "nu kan jag skriva små bokstäver också". Gissa om dessa nyfikna barn har ett försprång!                                                                                                                                                                                                                                       En stilla undran: Hur mycket läste ni föräldrar med grabben? Intresserade ni honom för litteratur? Det borde ni ha gjort ungefär när han började tala och sedan fortsätta med att läsa med honom, hela tiden, varje dag. Vid 15 års ålder borde han kunna läsa ungdomslitteratur, både på svenska och engelska. Förutom att det är viktigt för skolgången så är det ju roligt och spännande!