15 åring (åk 9) klarar inte skolan

Tack för bra svar.

Vi pratar ofta om vad han vill och hur bra det kan bli på gymnasiet. Jag tror verkligen gymnasiet och fordonsprogrammet kan passa honom med mycket praktiska ämnen och mindre fokus på universitetförberedelser. Vi har ingen åsikt i vad han väljer egentligen, viktigaste är att han väljer något han vill och faktiskt strävar mot.

Vi frågar honom ofta om varför. Varför han koncentrerar sig på så mycket annat än just skolan. Han har inga bra svar. Man får ofta ett "vet inte" och "jag vet". Jag tror han förstår och att han vet. Men han har inte förmågan att välja bort kompisar och göra de tråkiga sakerna först. Vi är superjobbiga föräldrar säkert som tjatar och påpekar allt som han "borde" göra först. Tyvärr har det blivit så infekterat hemma att det är ingen vidare relation vi har kring något, det blir mest fokus på skola och allt jobbigt.

Mitt stora samvetskval är vilken metod jag skall välja.
1. Ska vi fortsätta, pusha, motivera, tjata och försöka få honom att nå E i så många ämnen som möjligt. Ta striden, ta bråken och kanske kanske räcker det så han faktiskt får komma in på ett gymnasieprogram. Det kommer fortsätta vara tufft, det kommer fortsätta vara bråkigt... men kanske är det den rätta vägen att gå nu de sista 6 månaderna.

2. Eller ska vi bara lägga ned. Det är viktigare att reparera vår hemma-situation. Lägga tid och fokus på honom och inte prata om skolan, inte lägga fokus på gymnasiet och att klara något speciellt under de sista månaderna i ÅK 9. Blir det gymnasiet, fine, blir det inte då får vi hantera det då. Som ni skriver finns folkhögskola och han kanske är mer mottaglig längre fram.

Men vilket val är bäst. Det är väl en kombination att inte göra hemma-miljön för infekterad men ändå försöka den sista tid som är kvar. Vi gör nu en sista push med att köpa in läxhjälp och se om det ger något för honom. Försöker prata med honom att han har nu en sista chans att fokusera på skolan, välja bort kompisar och roligheter och låta de kanske jobbiga och tråkiga uppgifterna gå före en period. Gör han detta så kommer han kunna skörda och komma in på gymnasiet där vi varit och tittat och där han faktiskt vill gå.

Antalen möten vi haft med skolan är oändliga. Vi har nya möten med skolan nu efter julen men det är inte mycket jag förväntar mig från dem längre. De kommer bara påpeka hur dåligt det går, lägga över skulden på eleven och säga att han inte är mottaglig för det stöd de ger honom och det är upp till honom att göra jobbet. Delvis är det ju rätt men jag är inte riktigt överens med skolan och de metoder de väljer, men där har vi gått helt bet på att försöka pröva andra metoder.

Har ett möte efter jul med SYV för att göra ett bra val.
Men det gymnasie han gillar mest av de vi varit och tittat på har

IMV - programinriktat val.
www.gymnasieguiden.se/gymnasieprogram/IMV

Som jag förstår det kan han läsa IMV om han har alla ämnen godkända men kanske saknar 1 betyg för att komma in på fordonsprogrammet. Han får då läsa lite extra av det han saknar men ändå gå gymnasiet.

Om han inte når IMV så finns IMA - Individuellt alternativ

www.gymnasium.se/om-gymnasiet/gymnasieprogram/introduktionsprogrammet-im-21395

Som jag förstår det läser han då yrkesintroduktion (som fanns på det gymnasie som han gillade mest).

" När du läst IM-programmet får du inte en gymnasieexamen, utan du får istället ett studiebevis som visar vad du klarat av. För en gymnasieexamen måste du läsa förberedande ämnen för att sedan plugga och bli godkänd i antingen nationellt gymnasieprogram, yrkes- eller högskoleförberedande."

Så jag förstår det hela som att han har tre vägar att välja.
1. bli behörig för gymnasiet.
2. bli behörig för gymnasie men läs upp 1 ämne du missat (IMV)
3. blir inte behörig för gymnasiet, läser IM programmet och får ingen gymnasieexamen och får efter 3 år på IM programmet och läs därefter upp så du får gymnasiebehörighet (eller yrkes eller högskoleförberedande...).

jag personligen tycker det viktigaste är att han blir nöjd med sig själv och följer något eget uppsatt mål. jag vill inte bråka mig till något av dessa val men jag hoppas ju såklart att han når 1 eller 2. men just nu lutar allt åt att det blir 3.

Skolan har vi tryckt på så hårt vi bara kan. Nästa instans vet jag inte vad det är riktigt, kommunen... men han går inte i sin hemkommun så vet inte om de kan göra något då. Det är lite för lite tid att börja bråka högre upp känner jag.

Skolan har en "liten grupp" för de som inte hänger med i klasserna. Vi har aldrig träffat skolans "special-pedagog" även om vi bett om det. Rektorn har vi träffat flera gånger men han säger att de gör allt rätt och vägrar lyssna på oss.
Vi har begärt hans åtgärdsprogram, men det får vi inte... de menar att han inte behöver ett åtgärdsprogram då de har skrivit hans anpassningar i hans IUP...
Hans mentor är bra, men kan inte göra något... mentorn har honom inte i något ämne som undervisande lärare och de pekar hela tiden på alla ämneslärare, att vi som familj ska kontakta dem.

Så jag brukar roa mig att maila runt till alla ämneslärare och försöka få svar på saker, men det kan ta flera veckor att få någon information och då är den ofta väldigt knapphändig...

"Ser att de ska ha pprov i xyz om två veckor, kan vi få lite mer info om vad de ska kunna så vi kan stötta hemma?" Svaret blir då att man får några bilder från en whiteboard från en lektion och kommentaren, "han vet vad han ska plugga på, fråga honom...".

Att kommunicera med skolan är en total mardröm.
Jag ångrar vårat val av högstadie-skola. Jag ångrar att vi inte tvingade honom att byta skola i 8an.

Ush nu vart jag lite arg när jag skrev detta