Att han firar med exet är ju inte konstigt men att du inte är inbjuden efter två års relation är konstigt. Du har ju träffat hans barn i andra sammanhang så dom borde ju inte ha några problem med att du är med på julen.
En uppdatering. Tacksam om ni kan hjälpa mig tänka rätt för att jag känner mig helt förvirrad.
Vi två träffades inte hela Julen, då var jag väldigt kränkt och tackade nej till hans förslag att träffas annandag Jul. Idag hade vi ett långt samtal om oss där han säger:"Förlåt, det var fel" och han vill att vi forsätter vara tillsammans och att i framtiden ska han prata och planera med mig också. Han visste inte hur ska han lösa det för att min mamma har varit på besök hos mig och han trodde att jag ska fira med henne och mina barn. Han säger att han hade funderat att erbjuda mig och mina barn och mamma hem till honom men det kan jag inte veta exakt om det stämmer eftersom han sa inget då. Det skulle förstås göra stor skillnad för mig och även om vi hade valt att inte fira allihopa det skulle jag uppskatta.
Jag känner mig fortfarande väldigt besviken för att jag vill ha en partner där jag är nummer 1.
Så mycket energi har jag lagt på det här att jag känner mig helt slut. Min magkänsla säger att det kostar mig för mycket. Så kan inte jag ha i min relation. Kanske är vi inte nämnda för varandra? Kanske bör jag ha en annan partner!? Det känns jobbigt börja alltid på nytt. Ska man göra så och sen lämna när det inte går elller stanna och fixa? Finns det perfekta relationer eller måste man bygga det?
Å andra sidan hade vi mycket fint tillsammans och en del av mig vill ha honom i mitt liv men på mina villkor. Jag har sagt allt hur jag känner och att jag är djupt sårad. Han erkänner att det var fel, att vi måste kommunicera bättre.
Nu är vi på någon sorts paus där jag funderar över hur ska vi gå vidare. Han säger att han ska vänta på mitt svar så jag vet verkligen inte vad jag ska göra! Skulle ni försöka stanna och gå vidare? Han har tidigare alltid behandlat mig bra. Han är trevlig och bra person allmänt. Mina barn har accepterat honom och han är snäll mot de.
Han har hjälpt mig med mina barn ibland mer än deras biologisk pappa. Ställde upp sig många gånger. Många gånger har han visat sig en bra och stödjande partner också . Kemi finns också mellan oss. Ska jag låta den sista biten med Julen att överväga eller ge honom en till chans? Så många tankar att jag blir galen av min situation.