• Sari24

    Min partner verkar inte prioritera mig

    Läser här om liknande fall och känner att jag vill bara tömma mitt hjärta. Känner mig ledsen och sårad. Har varit ihop med en man nästan 2 år. Vi båda är skilda och har barn från tidigare relationer. Hans barn är vuxna och har flyttat hemifrån. Han har god relation med sitt ex vilket inte har jag med mina barns pappa. Vi kommunicerar bara när det gäller barn. Alla högtider firat min nuvarande partner med sitt ex och deras barn. I början sa jag inget eftersom visste inte hur vår relation kommer att utvecklas. Min tanke var att vi har en fin relation. Det ofta han som vill prata när det dyker upp ett problem. Jag har firat med mina barn sedan skilsmässan. Alla andra dagar är vi nästan dagligen tillsammans fast inte bor ihop. Vi åker på semester tillsammans. I somras nämnde ja att det känns konstigt fira Jul med en ex när man har en ny partner. 

    Nu veckorna innan Jul förstådd jag mellan raderna att han ska fira Jul igen med nära och kära. Jag är inte en dum människa och förstår att han vill träffa sina barn. Har tänkt att acceptera en dag och bli tyst. 

    Lite senare lämnar han i en samtal att alla kommer hem till honom (inklusive ex) och stannar några dagar. Det slog mig hårt. Känner mig riktigt utanför. Jag ville inte trånga mig mellan de men tänkte att han skulle kunna planera 1dag/1timme med mig under alla Juldagar. Alla som jag känner träffar sina partner minst några timmar. Jag drog mig tillbaka och då ville han prata. 
    Jag är inte orolig att han ska vara otrogen. Tidigare när han var med ex och barnen hörde han inte av sig på hela dagen. Nu tänker jag att det blir samma sak, han kommer att höra av sig när de är borta. När han hjälpte exet med flytt hörde inte heller av sig till mig på hela dagen. Hon vet inte att vi är tillsammans (jag har träffat hans barn och familjemedlemmar, vänner) och även om hon vet då kommer inte informationen från honom. Känner mig djupt besviken och funderar på att ta slut fast för övrigt funkar vi fint. Mina känslor svalnar för att han säger att han inte visste men min känsla är att han undvek prata om det med mig Han säger att han vill vara med mig och att han älskar mig men jag upplever att hans ord stämmer inte överens med hans beteende. Jag har inga problem att presentera honom för vem som helst i min omgivning. Till slut vill han träffas när de åker hem men nu har jag tappat lust och verkar att det inte kommer naturligt utan pressade. Han tror att hans barn inte ville fira med någon ann (mig) utan bara familj och flickvän till hans söner. Är det fel att önska vara en del av Jultiden med sin partner? Han säger att det kanske ändrar sig när hans barn inte vill fyra så. Ja sa att han har "bagage " och har inte
    lämnat sitt tidigare liv riktigt. Ska jag vänta så att andra ska tillåta att vi firar tillsammans. Vad är med mig och mina känslor? Hans ex mådde psykiskt dåligt och vill inte göra henne ledsen. Men nu är jag ledsen och sårad. Skulle vilja höra er åsikter.

  • Svar på tråden Min partner verkar inte prioritera mig
  • Anonym (d)

    Jag hade inte accepterat den situationen.
    Han ska fira med exfrun och du är portad, det räcker för mig för att säga tack och hej.

    Det hade varit en annan sak om deras barn var små, men nej inte ens då. Inte efter två år.

    De ska fira i hans hem och du är inte välkommen, vad är det för jävla förhållande rent ut sagt?

  • Dexter dot com

    Att han firar med exet är ju inte konstigt men att du inte är inbjuden efter två års relation är konstigt. Du har ju träffat hans barn i andra sammanhang så dom borde ju inte ha några problem med att du är med på julen.

  • Ascendere

    Känns nästan som att han har två fruar, eller att du är någon slags mätress, en sorts halvofficiell älskarinna. 

    Det känns inte bra för dig, berätta det för honom, om ingen förändring sker så behvöer du nog överväga att lämna tyvärr. 

  • Anonym (Abc)

    Känns ju onekligen märkligt.

  • Anonym (Jo)

    Märkligt att du inte är inbjuden då ni haft en lång relation.

  • Anonym (Anonym)

    Visa dina gränser detta låter inte alls okej! Duger inte dina gränser för honom då får han ha det. ✋ 

  • Sari24

    En uppdatering. Tacksam om ni kan hjälpa mig tänka rätt för att jag känner mig helt förvirrad.
    Vi två träffades inte hela Julen, då var jag väldigt kränkt och tackade nej till hans förslag att träffas annandag Jul. Idag hade vi ett långt samtal om oss där han säger:"Förlåt, det var fel" och han vill att vi forsätter vara tillsammans och att i framtiden ska han prata och planera med mig också. Han visste inte hur ska han lösa det för att min mamma har varit på besök hos mig och han trodde att jag ska fira med henne och mina barn. Han säger att han hade funderat att erbjuda mig och mina barn och mamma hem till honom men det kan jag inte veta exakt om det stämmer eftersom han sa inget då. Det skulle förstås göra stor skillnad för mig och även om vi hade valt att inte fira allihopa det skulle jag uppskatta.

    Jag känner mig fortfarande väldigt besviken för att jag vill ha en partner där jag är nummer 1. 
    Så mycket energi har jag lagt på det här att jag känner mig helt slut. Min magkänsla säger att det kostar mig för mycket. Så kan inte jag ha i min relation. Kanske är vi inte nämnda för varandra? Kanske bör jag ha en annan partner!? Det känns jobbigt börja alltid på nytt. Ska man göra så och sen lämna när det inte går elller stanna och fixa? Finns det perfekta relationer eller måste man  bygga det?
    Å andra sidan hade vi mycket fint tillsammans och en del av mig vill ha honom i mitt liv men på mina villkor. Jag har sagt allt hur jag känner och att jag är djupt sårad. Han erkänner att det var fel, att vi måste kommunicera bättre.
    Nu är vi på någon sorts paus där jag funderar över hur ska vi gå vidare. Han säger att han ska vänta på mitt svar så jag vet verkligen inte vad jag ska göra! Skulle ni försöka stanna och gå vidare? Han har tidigare alltid behandlat mig bra. Han är trevlig och bra person allmänt. Mina barn har accepterat honom och han är snäll mot de. 
    Han har hjälpt mig med mina barn ibland mer än deras biologisk pappa. Ställde upp sig många gånger. Många gånger har han visat sig en bra och stödjande partner också . Kemi finns också mellan oss. Ska jag låta den sista biten med Julen att överväga eller ge honom en till chans? Så många tankar att jag blir galen av min situation. 

  • Anonym (....)
    Sari24 skrev 2024-12-28 20:05:20 följande:

    En uppdatering. Tacksam om ni kan hjälpa mig tänka rätt för att jag känner mig helt förvirrad.
    Vi två träffades inte hela Julen, då var jag väldigt kränkt och tackade nej till hans förslag att träffas annandag Jul. Idag hade vi ett långt samtal om oss där han säger:"Förlåt, det var fel" och han vill att vi forsätter vara tillsammans och att i framtiden ska han prata och planera med mig också. Han visste inte hur ska han lösa det för att min mamma har varit på besök hos mig och han trodde att jag ska fira med henne och mina barn. Han säger att han hade funderat att erbjuda mig och mina barn och mamma hem till honom men det kan jag inte veta exakt om det stämmer eftersom han sa inget då. Det skulle förstås göra stor skillnad för mig och även om vi hade valt att inte fira allihopa det skulle jag uppskatta.

    Jag känner mig fortfarande väldigt besviken för att jag vill ha en partner där jag är nummer 1. 
    Så mycket energi har jag lagt på det här att jag känner mig helt slut. Min magkänsla säger att det kostar mig för mycket. Så kan inte jag ha i min relation. Kanske är vi inte nämnda för varandra? Kanske bör jag ha en annan partner!? Det känns jobbigt börja alltid på nytt. Ska man göra så och sen lämna när det inte går elller stanna och fixa? Finns det perfekta relationer eller måste man  bygga det?
    Å andra sidan hade vi mycket fint tillsammans och en del av mig vill ha honom i mitt liv men på mina villkor. Jag har sagt allt hur jag känner och att jag är djupt sårad. Han erkänner att det var fel, att vi måste kommunicera bättre.
    Nu är vi på någon sorts paus där jag funderar över hur ska vi gå vidare. Han säger att han ska vänta på mitt svar så jag vet verkligen inte vad jag ska göra! Skulle ni försöka stanna och gå vidare? Han har tidigare alltid behandlat mig bra. Han är trevlig och bra person allmänt. Mina barn har accepterat honom och han är snäll mot de. 
    Han har hjälpt mig med mina barn ibland mer än deras biologisk pappa. Ställde upp sig många gånger. Många gånger har han visat sig en bra och stödjande partner också . Kemi finns också mellan oss. Ska jag låta den sista biten med Julen att överväga eller ge honom en till chans? Så många tankar att jag blir galen av min situation. 


    jag förstår att du är besviken, eftersom han valde att träffa vänner iställer för dig under julen, och besviken att han inte prioriterar dig på något sätt.
    Men det är ett orimligt krav att ha när du kräver att vara nummer 1 eftersom han har barn som ska vara nummer 1.
    Det i för sig betyder inte att han ska strunta i dig fullständigt, men han kommer alltid behöva prioritera dom över dig.
  • Sari24
    Anonym (....) skrev 2024-12-28 20:14:13 följande:
    Min partner verkar inte prioritera mig jag förstår att du är besviken, eftersom han valde att träffa vänner iställer för dig under julen, och besviken att han inte prioriterar dig på något sätt.
    Men det är ett orimligt krav att ha när du kräver att vara nummer 1 eftersom han har barn som ska vara nummer 1.
    Det i för sig betyder inte att han ska strunta i dig fullständigt, men han kommer alltid behöva prioritera dom över dig.
    Barn är nummer 1. Men han prioriterade ex istället mig. Hon var där hemma hos honom i några dagar då blev jag inte erbjuden och inga planer med mig utan först när jag blev ledsen. Jag är helt medveten om att jag kommer aldrig vinna över hans barn. Om han skulle tvinga mig på något sätt att välja mellan mina barn och honom då skulle jag lämna honom på en gång. Jag var mer besviken för att han planerade med ex och barn (exet är inte hans barn) och inget med mig. Jultiden är känslig tid då vill man vara med nära och kära. Jag kände mig som en vardags grej.
  • Dexter dot com
    Sari24 skrev 2024-12-28 20:05:20 följande:

    En uppdatering. Tacksam om ni kan hjälpa mig tänka rätt för att jag känner mig helt förvirrad.
    Vi två träffades inte hela Julen, då var jag väldigt kränkt och tackade nej till hans förslag att träffas annandag Jul. Idag hade vi ett långt samtal om oss där han säger:"Förlåt, det var fel" och han vill att vi forsätter vara tillsammans och att i framtiden ska han prata och planera med mig också. Han visste inte hur ska han lösa det för att min mamma har varit på besök hos mig och han trodde att jag ska fira med henne och mina barn. Han säger att han hade funderat att erbjuda mig och mina barn och mamma hem till honom men det kan jag inte veta exakt om det stämmer eftersom han sa inget då. Det skulle förstås göra stor skillnad för mig och även om vi hade valt att inte fira allihopa det skulle jag uppskatta.

    Jag känner mig fortfarande väldigt besviken för att jag vill ha en partner där jag är nummer 1. 
    Så mycket energi har jag lagt på det här att jag känner mig helt slut. Min magkänsla säger att det kostar mig för mycket. Så kan inte jag ha i min relation. Kanske är vi inte nämnda för varandra? Kanske bör jag ha en annan partner!? Det känns jobbigt börja alltid på nytt. Ska man göra så och sen lämna när det inte går elller stanna och fixa? Finns det perfekta relationer eller måste man  bygga det?
    Å andra sidan hade vi mycket fint tillsammans och en del av mig vill ha honom i mitt liv men på mina villkor. Jag har sagt allt hur jag känner och att jag är djupt sårad. Han erkänner att det var fel, att vi måste kommunicera bättre.
    Nu är vi på någon sorts paus där jag funderar över hur ska vi gå vidare. Han säger att han ska vänta på mitt svar så jag vet verkligen inte vad jag ska göra! Skulle ni försöka stanna och gå vidare? Han har tidigare alltid behandlat mig bra. Han är trevlig och bra person allmänt. Mina barn har accepterat honom och han är snäll mot de. 
    Han har hjälpt mig med mina barn ibland mer än deras biologisk pappa. Ställde upp sig många gånger. Många gånger har han visat sig en bra och stödjande partner också . Kemi finns också mellan oss. Ska jag låta den sista biten med Julen att överväga eller ge honom en till chans? Så många tankar att jag blir galen av min situation. 


    Han har bett om ursäkt och verkar ha förstått att han sårat dig och eftersom han för övrigt verkar vara en riktigt bra person hade jag gett honom en chans till. Men jag är en person som inte ältar saker utan förlåter och går vidare...kan du inte släppa det här rätt fort är det bättre att avsluta relationen.
  • Anonym (d)
    Sari24 skrev 2024-12-28 22:05:50 följande:
     Jag var mer besviken för att han planerade med ex och barn (exet är inte hans barn)
    ???
Svar på tråden Min partner verkar inte prioritera mig