Omogen kille eller är det jag som är känslig? Behöver råd

Hej alla detta är mitt första inlägg nånsin. Jag är över 40 år o har två barn varannan v. Varit skild ganska många år o är nu ihop med en yngre kille utan barn. Vi sögs ihop som magneter. Som vi läkte varann. Jag upplevde honom som oändligt mysig kärleksfull musikalisk intelligent sårbar mjuk sexuell mm. MEN sen har andra sidor kommit fram som extremt slapp ibland, kommer sig inte för att "ta tag" i saker i sitt liv pga depression och låg energi, aggressionsproblem, negativt sätt ibland, otroligt svår att planera med, hör inte av sig alltid plus har en tendens att gilla alkohol o även droger lite för mkt. Det sista säger han att han har slutat med. Han ger mig såå mkt glädje och framtidshopp men också oro och ovisshet. Känner inte alls den här tryggheten jag önskar. Han kommer väldigt sällan till mig då han inte har bil o körkort. Vi pratar inte så ofta i telefon. När vi ses kan det vara helt fantastiskt....n k

Tack för svar! Även om jag tycker er framtoning är lite hård. Jag känner mig kluven och ledsen o behöver stöd, inte pekpinnar. Är otroligt kär i denna kille och han är väldigt mjuk och kärleksfull också. Han är osäker i sig själv och känslig och försvinner ibland in i droger / alkohol o spelar musik med sina musikervänner i timmar. Inga tunga droger eller att han är ute o slåss. Han tappar humöret snabbt snarare än att han är aggressiv. Men jag förstår hur ni menar. Barnen är han inte irriterad mot, även om dom har märkt att jag varit ledsen ett par ggr pga honom. Tar gärna emot fler synpunkter....

Han vet inte hur dåligt jag mår av ovissheten om att jag aldrig vet när nästa gång vi ska ses är, att han aldrig kommer till mig, inte har bil el körkort. För jag säger inget. Han påpekar själv han inte är nog för mig o jag förtjänar bättre men jag står ut och försöker hålla ihop o lever på de stunder vi hörs o ses o intalar mig att jag är känslig.