Omogen kille eller är det jag som är känslig? Behöver råd

Exakt så känner jag mig! Som en förvuxen tonåring i tankarna och känslorna och ser inte mitt värde eller hans beteende. 

Ja jag har många ggr legat sömnlös och väntat på att han ska höra av sig.

Och då har jag ändå ett 10 år långt äktenskap bakom mig med en trygg man som gav mig kärlek och trygghet. Han var dock narcisissistisk och svartsjuk. Men tryggheten och ansvaret fanns där. 

Tack för din ärlighet om hur jag uppfattas och hur detta verkar! Vilket bra forum med så många som engagerar sig. 

Jag tror inte min ålder räcker tyvärr då jag verkar ha för mkt oläkta sår själv. 

Och ja, barnen hade mått bäst av att se en förälder som ser till att ha sunda relationer. 

Så svårt när hjärtat o hoppet krockar med hjärnan. 

Svårt att se sig själv..

Vi hade kunnat prata OM jag hade vågat! Han är egentligen lätt att prata med men fullt uppe i sig. Jag har aldrig vågat uttrycka mina behov i några realationer utan stått ut och dragit när jag fått nog. Då får ju personen ingen chans att ändra sig. 

Han blir otroligt ledsen o skäms när han sårat mig. Säger han inte förtjänar mig, att jag är FÖR bra för honom, visar ånger, sin uppskattning o kärlek MEN jag tycker vissa saker är självklara att man gör/inte gör. Han säger han aldrig kommer känna han är tillräcklig för mig. 

Jag hade önskat han hade stäppat upp o försökt mer och inte gått in i offerroll o gett upp.

Jag tror jag inte VILL se det dåliga.