Omogen kille eller är det jag som är känslig? Behöver råd

Oros anmälan skriven, vem fan är tillsammans med någon som knarkar när man har barn. 

Vi läkte varann både sexuellt och kärleksmässigt. Det är hans livsstil som krockar så. Jag får panik vid tanken på att mista honom och vara utan honom. Alla planer vi har tillsammans som att bilda band (vi spelar mkt musik ihop), resa tillbaka till usa, starta en restaurang ihop mm. Tanken på att inte få komma hem till honom, att inte va i hans famn, inte ha sex mer... Jag kan inte tänka mig någon annan o gråter sönder av blotta tanken. Hur får man bort känslorna o tar fram hjärnan...

Vi har varit i usa ihop, för han kommer därifrån. Eller jag åkte dit snarare o hälsade på honom när han var där. Fick ingen hjälp att boka biljett osv. Löste allt själv. Fick inte frågan om jag behövde hjälp. 

Vi spelar musik ihop och han har hjälpt mig att köpa ett till piano, installerat ett program på datorn. Vi jammar ihop med hans vänner o har spelat in på mobilen. Han har turnerat halva sitt liv men det blir ingen struktur. 

Han tappar energin och ligger i sängen o sover och är otroligt deppig o låg o har dödslängtan och sedan värsta energin och optimismen. Det pendlar enormt. Han VILL men allt blir ett enormt berg för honom. 

Och vi har varit på möte två ggr på en teater/restaurang med hans vän (som också är kock som han är men också deprimerad). 

Det kan bli riktigt fint men det kan också bli ingenting ?!?!