Min sambos ilska kväver mig

Problemet blir ju att barnen ändå kommer att behöva leva med en sån person, eftersom även den pappan har rätt till sina barn. Jag tror att många resonerar att det är bättre att fortsätta leva tillsammans, eftersom man på nåt sätt kan väga upp eller ställa till rätta. Är barnen varannan vecka hos en sån förälder, blir de ju ändå utsatta.

Jag förstår vad du menar, men riktigt så enkelt är det inte heller. Absolut att de skulle slippa uppleva sin pappas irritation mot mig, men risken är ju ganska stor att pappans irritation skulle finnas kvar om vi separerade. Han hade ju behövt ta allt ansvar varannan vecka vid en skilsmässa och ilskan/stressen går då ändå ut över barnen. Nu finns jag som en positiv buffert och kan ta över när mannen är som surast.

Det kunde varit jag som skrev flera delar av det här och var tvungen en gång och fundera mitt i om det var jag som skrivit det då vi också blev tillsammans för 10 år sen och barn för 4 år sedan. Min man har också ett dåligt humör och blir sur jämt för inget, svär mycket och är respektlös. Visst har vi det bra också men är så förbannat trött på hans dåliga tålamod, humör och korta stubin. Jag saknar att ha någon att prata med som är i samma situation, där vi kan stötta varandra. Ingen i vår närhet vet hur vi har det. Skriv gärna mail till mig.