Vanligt att vara otrogen?

Otrohet förekommer och är sannolikt vanligare än de flesta tror.
Med allra största sannolikhet är det mycket vanligare än vad många vill tro.

Jag tror att LELOs undersökning ganska väl visar hur det generellt förhåller sig i verkligheten.

Otrohet är vanligt.
Självfallet förekommer otrohet som aldrig blir känd, vilket  är en självklar förklaring till varför otrohet sannolikt är vanligare än vad de flesta tror.

Generellt kan man säga att de flesta förhållanden fungerar bra eller åtminstone ganska ok. De flesta är nöjda eller åtminstone relativt nöjda.
Annars skulle ännu fler förhållanden självfallet ta slut.

Rent sakligt gäller följaktligen att eftersom otrohet är vanligt så innebär det givetvis som en självklar följd att otrohet är vanligt också bland både män och kvinnor som är nöjda, eller relativt nöjda, med sina förhållanden.

(Om otrohet generellt kan anses vara normalt, bra eller dåligt, väljer jag avstå att kommentera. Det är ju i sig en helt annan fråga.)

Tack för att du också bekräftar att vi är överens;
- Det förekommer otrohet som aldrig blir känd. Det är en självklarhet.
- Otrohet är vanligare än de flesta tror

Jag tror det är allra mest sannolikt att det på LELO förekommer de flesta generella typer av människor, t ex såväl de som har erfarenhet av otrohet som de som saknar sådan erfarenhet. Och det är sannolikt att olika människor, tillhörande olika generella grupper, har svarat på deras undersökning.
Det är i vart fall enkelt konstatera att det är osannolikt att enbart en viss begränsad grupp skulle vara de enda som har svarat deras i undersökning.

Kan det vara rimligt bedöma att olika åldersgrupper i hög utsträckning balanserar ut varandra?
Om du har åsikten att otrohet är vanligt i den generella gruppen unga människor,
vad är då din bedömning gällande den generella gruppen äldre människor? T ex sexuell otrohet bland människor äldre än 70 år?

I de undersökningar och studier jag har sett så har jag aldrig sett att man gör skillnad i frågeställning och svar gällande om det sker en gång eller om det är notoriskt, om det sker på fyllan eller i nyktert tillstånd.

I ditt resonemang, om dina frågeställningar ska finnas med i en undersökning, var går gränsen, vid vilken promillehalt anser du att människor generellt anses vara "på fyllan"?
Tror du att människor i den situationen mäter sin promillehalt?
Hur bedömer du om en otrogen person är påverkad av t ex receptbelagd medicin eller narkotikaklassade preparat? Räknar du människor som har tagit ett eller flera bloss cannabis, eller liknande preparat, som att de är på fyllan? Hur många gram av olika preparat anser du i så fall att man ska ha rökt?
Hur menar du att det ska gå till att reda ut dessa exempel i frågeställningar och svar i en undersökning om otrohet?

Var sätter du gränsen för hur olika människor upplever känslan av ånger? Vem kan anses ångra sig och vem anses inte ångra sig? Har alla individer samma känslomässiga gränser? Om en person känner sig lite obekväm under följande dygnet räknar du dessa känslor av ånger sig på samma sätt om en annan person som ångrar sig i tre månader? Eller fylls av ånger livslångt? Hur drar du dessa gränser och ur menar du att detta skulle kunna redovisas i en undersökning?

Om du är otrogen mer än en gång, är du då notoriskt otrogen?
Om du är otrogen två gånger i livet med 40 års mellanrum? Eller hur många gånger, med hur långa mellanrum, var går gränsen för att du ska betraktas som notoriskt otrogen?

Min åsikt är att ditt tyckande och dina resonemang är så ihåligt så det helt saknar bäring.