Vanligt att vara otrogen?

Och? Det var bara ett råd, inget annat.
Jag har inte sagt vad du får och inte får skriva men som du säger så i ett öppet forum så får man räkna med allehanda korkade OT inlägg och det enda man kan göra är att försöka styra in det så att det blir On topic igen.

Men som sagt Du skulle verkligen må bra av att jobba på att sköta dig själv och skita i andra. Alternativt hade du troligtvis kunnat bli en förträfflig moralpolis som finns i vissa islamistiska diktaturer.

Dina försök att trycka ner andra är ju patetiska, de säger ju mer om dig än de du trycker ner. 

 

Jag vet vad budhism är.
Vad är det som säger att det var det där med   gränsdragning, som avsågs med svaret till din icke trovärdighet om att du skulle vara en "praktiserande budhist"?

Eller missade du (med flit) när du valde att bli buddhist, att man inte skall vara arrogant, nedvärderande och hålla på med härskartekniker? 

Jag vet mycket väl vad härskarteknik är för något.. Så du kan lägga ned att insinuera på att jag inte skulle veta.

Att kalla någon för "Lille/Lilla vän/NN/du/ etc" är just att använda sig av härskarteknik. 

Är du så obildad att du inte vet att i budism är  gränssättning en viktig del. 

Du vet nog inte vad härskarteknik är. Mina inlägga har bara snuddat vid härskarteknik men jag kan absolut använda härskarteknik när det är befogat. 

Som sagt familjeliv är ett hysteriskt roligt forum och ditt obegåvade inlägg bidrar starkt till att förgylla min dag. 

Är du så obildad att du inte vet att i budism är  gränssättning en viktig del. 

Tillika kallad någon obildad, obegåvad. Inte särskilt trevligt inlägg och kan man diskutera utan att ta till härskartekniker är det bättre att vara tyst. Du får verkligen bara otrogna att framstå i sämre dager. 

 

Statistik ljuger (oftast) inte... 

"... I LELOs undersökning Onanirapporten har svenskarna fått dela sina hemligheter kopplade till just otrohet, samt vart gränsen för otrohet går enligt en själv.

Där framkommer det att var tredje svensk någon gång har varit otrogen. Den grupp där allra flest bedragit sin partner är kvinnor mellan 50?64 år, där 45 procent uppger att de någon gång varit otrogna. Allra vanligast är det att vara otrogen hemma hos någon annan (14 procent) eller hemma hos sig själv (åtta procent)."

I min bok innebär ca 45% att, ja, otrohet är vanligt. 

Så TS, du kan chilla, du är normal! 

Det undersökningen inte förtäljer är när man varit otrogen. Om man var det när man var 14-25  år så är det kanske mer förståeligt än när man är vuxen och har fullt utvecklat konsekvenstänk. Undersökningen talar inte heller om ifall man varit otrogen på fyllan och ångrat det så att man aldrig gör om det, eller om man är notoriskt otrogen.

Det känns så fel att dra allt över samma kam och normalisera otrohet för att någon som 14 åring har kysst en annan än sin pojkvän ( en gång i tiden t.ex).

Kan det vara rimligt bedöma att olika åldersgrupper i hög utsträckning balanserar ut varandra?
Om du har åsikten att otrohet är vanligt i den generella gruppen unga människor,
vad är då din bedömning gällande den generella gruppen äldre människor? T ex sexuell otrohet bland människor äldre än 70 år?

I de undersökningar och studier jag har sett så har jag aldrig sett att man gör skillnad i frågeställning och svar gällande om det sker en gång eller om det är notoriskt, om det sker på fyllan eller i nyktert tillstånd.

I ditt resonemang, om dina frågeställningar ska finnas med i en undersökning, var går gränsen, vid vilken promillehalt anser du att människor generellt anses vara "på fyllan"?
Tror du att människor i den situationen mäter sin promillehalt?
Hur bedömer du om en otrogen person är påverkad av t ex receptbelagd medicin eller narkotikaklassade preparat? Räknar du människor som har tagit ett eller flera bloss cannabis, eller liknande preparat, som att de är på fyllan? Hur många gram av olika preparat anser du i så fall att man ska ha rökt?
Hur menar du att det ska gå till att reda ut dessa exempel i frågeställningar och svar i en undersökning om otrohet?

Var sätter du gränsen för hur olika människor upplever känslan av ånger? Vem kan anses ångra sig och vem anses inte ångra sig? Har alla individer samma känslomässiga gränser? Om en person känner sig lite obekväm under följande dygnet räknar du dessa känslor av ånger sig på samma sätt om en annan person som ångrar sig i tre månader? Eller fylls av ånger livslångt? Hur drar du dessa gränser och ur menar du att detta skulle kunna redovisas i en undersökning?

Om du är otrogen mer än en gång, är du då notoriskt otrogen?
Om du är otrogen två gånger i livet med 40 års mellanrum? Eller hur många gånger, med hur långa mellanrum, var går gränsen för att du ska betraktas som notoriskt otrogen?

Min åsikt är att ditt tyckande och dina resonemang är så ihåligt så det helt saknar bäring.