Anonym (Nej) skrev 2024-12-21 22:37:49 följande:
Ja jag råkar veta det faktiskt så du behöver inte försöka vara näsvis. Och du ÄR medberoende, redan nu. Inte ett dugg rationell. Du är för nära! Förstår du inte det? Om han vill ha hjälp så kan han vända sig till vården som alla andra. Att släkten inte vill ha med honom att göra säger väl också en hel del.
Återigen, ja, jag vet skillnaden. Och du, trots din erfarenhet, är totalt förblindad.
Du är inte hans terapeut! Du är inte den som ska försöka hjälpa honom i detta! Det finns en anledning till varför man inte ska behandla sina bekanta, men det är precis det du försöker göra. Lägga dig i hans återgång mm.
Och tänk så här. Om han inte vore en våldtäktsman så skulle det inte finnas något som helst behov av rehabilitering... Det säger en hel del med andra ord att han faktiskt behöver hjälp att återanpassas efter denna s.k. "oaktsamma" våldtäkt.
Så om jag ordnar att han får en specialiserad behandling efter frigivningen och sedan är medmänsklig och fikar med honom så är man medberoende. Jag kan upplysa dig om att medberoende som diagnos inte existerar. Så du får gärna konkretisera vad det är jag gör som är ett medberoende.
Du lägger nog för mycket värdering i att jag säger att man inte ska överge människor?. Det handlar inte om att rädda människor. Jag har inte pratat med honom på 10 år, men han vill bevisligen prata med någon som känner honom sedan tidigare och han mår väldigt dåligt.
Om ett ex till dig för tio år sedan hör av sig för att dennes partner tagit livet av sig, mår väldigt dåligt och vill prata med just dig, är du medberoende då om du faktiskt ställer upp?
Det handlar inte om att vara där dygnet runt och ta hand om personen utan kanske träffa personen 1 timme varannan månad.