Är rotlösheten roten till adopterades psykiska ohälsa?

Utifrån att det är oerhört provocerande att jämföra barn och hundar väljer jag att vara anonym när jag delar med mig av observationen om att det är lättare att knyta an till en väldigt liten söt valp, än en större unghund. 

Likaså tycker jag mig märka att vissa människor som blivit adopterade faktiskt inte fått samma typ av anknytning till sina föräldrar utifrån att de kom som större,  och kanske också redan hade hunnit få erfarenheter av annat innan de kom till sina adoptivföräldrar. 

Att inte kunna spegla sig i sin förälder, och kunna se vad ens barn är med om spelar naturligtvis också roll. Många föräldrar saknar jag erfarenhet av att vara annorlunda och har inte något att komma med i tröst. 

För mig, snarare frågor ... 

Jag älskar min familj, dvs min adoptivfamilj. De har gjort allting rätt och vi älskar varandra så att det gör ont. Hade inte velat ha en annan uppväxt eller annan familj. Är rotad och trygg. 

Men har så många frågor som aldrig blir besvarade. Vilka var det som avlade mig? Under vilka omständigheter blev jag till? Varför lämnades jag bort? Finns det syskon? Lever någon av dem idag? Lider de i fattigdom, så hade jag kunnat hjälpa med min priviligierade livsstil så att även de kunde få det bättre?!

Jag är en trygg individ. Men kommer alltid att undra. 

Dels kan det nog vara faktorer som gjort att man blev adopterad. Övergiven, stulen, flyttad till ett helt annat land med helt andra förutsättningar.

Men även faktorer som adopterad. Många har blivit utsatta för rasism. Alla familjer är inte funktionella och kärleksfulla bara för att de blivit godkända för adoption. 

Min storasyster har visserligen vuxit upp med båda biologiska föräldrarna, men de var inte kapabla att ge henne en trygg uppväxt. Hon har reaktiv kontaktstörning, även kallat RAD. Detta syndrom är inte ovanligt bland barn som bott på barnhem, barn som försummats eller aldrig fick knyta an till trygga vuxna under sina första levnadsår. Om barnet inte får behandling för att kunna knyta an till sin familj kommer de få svårigheter med socialt samspel även i vuxen ålder, vilket tyvärr min syster har.

Skulle tro 
1) För att utseende spelar roll.
2) För att kontakten med föräldrarna blir sämre
3) För att de får skäl att må dåligt.

Kan vara om inte ens "nya föräldrar" varit bra.

Annars är minst 50% av oss människor gener med inbyggda plus o minus.

Hur stabil och fungerade var den biologiska föräldern? Detta spelar in.

På samma sätt som föräldrar till barn med NPF diagnos.

De vill ofta att barnen skall utredas, fast de själv har diagnos och samtidigt borde ta tag i den.

Såhär känner min mamma också. Hon adopterades på 40-talet i Sverige. Hennes biologiska föräldrar hade rötter i Finland och Baltikum så hon har aldrig avvikit utseendemässigt. 

Hon hade alltid frågan om varför hon blev bortadopterad och vilka hennes biologiska föräldrar var. Däremot har hon aldrig mått dåligt pga detta. Hon fick sina svar men det är en unik upplevelse att ha två föräldrapar, två bakgrunder osv. 

 

Kan garantera att adoptivförälder i genomsnitt på förhand är bättre än den biologiska föräldern, eftersom det finns mängder av krav på adoptivförälder och dessutom kräver det skaplig ekonomi.

Ändå blir den biologiska föräldern i normalfallet bättre än adoptivföräldern. Det ger en fingervisning om hur viktigt det är med biologiskt band.

Du kan mycket väl ha rätt ang. adoptivförälder, mera testade och förberedda samt kontrollerad ekonomiskt o ej dömda m.m.

Det jag menar att hur ett barn fungerar är 50-50, miljö, föräldrar sant skola på ena sidan och gener på andra 

Jag tror det mycket beror på hur man blir behandlad. Jag är kvinna, adopterad från Vietnam. Jag har sedan jag var liten alltid känt att de enda som gillar mig är svenska pojkar. Redan från dagis! Svenska pojkar= snälla. Alla andra= elaka.

Det är väldigt mycket hat på social media. Asiatisk tjej och vit man= Massivt hat speciellt från amerikaner. Ricewhore blir man kallad i DM. Det kommer inte från vita män eller asiatiska tjejer utan från vita kvinnor, asiatiska män, svarta och andra.

Ibland bryr jag mig inte och provocerar, ibland blir det jobbigt och jag tar illa vid mig.