Ska livet vara såhär?

Är du man eller kvinna.  Vad är det att du mår dåligt? Kan du göra något åt det?

Utmattning och stress kan också påverka seratoninnivåer. Dvs en kemisk obalans som behöver korrigeras på något sätt. 

Det mesta av serotoninet framställs i mag och tarm. Saker behöver vara i ordning, bra mat, sömn, inte stressa, men även medicin kan behövas. Ts behöver ta hjälp från vården för att kunna reglera det här.

Jag är kvinna.
Anledningen till att jag mår dåligt: 
Jag har hamnat oerhört snett i livet. Jag har förlorat allting. 
Min hälsa, mitt rykte, min framtid, jobb, bostad, relationer.
Jag har aldrig mått bra.
Jag lever i en kafkaartad situation.jag har en fot i graven, vilket känns oerhört konstigt. 
Jag har försökt ta mitt liv, och har då hamnat på psyket. Jag fick ingen hjälp överhuvudtaget, blev hånfullt bemött. 

Berättar du verkligen HELA sanningen nu? 
Att förlora bostad och arbete. Tyder på någon slags problematik. Har du missbruksproblem?  Om det är psykiska problem, så måste de vara rätt allvarliga.

Tyvärr existerar knappt hjälp för psykiskt sjuka i Sverige längre. Vi släpper ut dom på gatorna istället. Så de kan begå fruktansvärda dåd, som mord. Politikerna har aldrig varit speciellt intresserade av denna fråga. Inte heller, har dom lärt sig av sin egen tragiska historia. Där politiker dött av psykiskt sjuka. Anna Lindh, t ex. Mycket märkligt när man tänker efter. Men det är väl inte tillräckligt "attraktivt" för dom. Utan något som ska sopas under mattan.

Har du någon nära anhörig som kan hjälpa dig, och trycka på om att du behöver bli inlagd för att få riktig hjälp. Tyvärr får man numera tjata sig till saker i detta land. 
Även om man söker vanlig vård. 

Oavsett ska du söka hjälp, igen. Och igen tills dom inte kan ignorera dig. Det är ingen lätt process när man redan mår dåligt. Därför jag nämnde att någon nära anhörig eller vän kanske kan hjälpa dig. Att få bli inskriven. 

Det jag tänker är att du inte har ett skyddsnät omkring dig som tex familj, föräldrar, syskon, partner eller andra som kunnat hjälpa dig när du behövde det som mest. Vissa släktband är mer upplösta och alla sköter sig själva. Speciellt om du bor/bodde ensam.

psykvården samt inom slutenvården är, har jag märkt efter egen erfarenhet, väldigt beroende av läkare/ överläkare som har god erfarenhet och kan sitt jobb. Har du otur och hamnar på en avdelning med läkare som är mindre bra på sitt jobb så kan det gå illa. Men kom ihåg det finns nya möjligheter. 

Jag fick rådet av min psykolog att alltid komma ihåg att söka hjälp igen även om det gick åt skogen första gången. Det är svårt att orka i ett tillstånd som du är i nu. Därför ber jag dig nu att orka söka igen.
Förklara tydligt att du känner att livet är kört och varför. Att du önskar bli tagen på allvar, att du inte kommer orka fler missuppfattningar och vård som missbedömer och hånar.

Själv var jag nära ge upp allt för bara två månader sen. Träffade först idioter till läkare, sen fantastiska läkare som nu sett till att jag äntligen får hjälp som jag egentligen behövt väldigt mycket tidigare. 

snälla sök hjälp. Skriv här igen om hur det går. vad för läkare du träffar osv.

Har du provat medecin? Terapi? Det är bara att gå till vårdcentral. 

Om du haft jobb och relationer kan du ej få det igen? Du har potentialen om du klarat det tidigare tänker jag. 

jag själv har aldrig haft varken relationer eller jobb. Klarar det ej pga ångestproblematik. 

Att förlora allt (familj, vänner, jobb, bostad, framtid) kan få vem som helst att bli självmordsbenägen.

Frågan är ju vad som är orsaken till att allt detta hände? Samt varför du blev dåligt bemött på psyket.

Du verkar ha gett upp. Jag beklagar och hoppas att du någon gång kan få den hjälp du behöver. Men det är svårt att svara utförligare när man inte vet mer om din bakgrund.

För nej, livet ska inte behöva vara som du beskriver. Alla åker på smällar ibland. Man kan inte gå igenom livet utan svackor, men ingen ska behöva förlora allt. Så vida det inte är självförvållat, t ex om man har begått grova brott eller på annat sätt betett sig väldigt illa.

Sen är tyvärr psykvården väldigt eftersatt i Sverige idag. Många med allvarligare psykiska problem får tyvärr inte alls den hjälp de skulle behöva. 

Ja precis . Serotonin och alla andra hormoner gör ju mycket.

Varför skyller du på mig att jag blev dåligt bemött på psyket? 
Tycker du skriver bra i vanliga fall, men detta... du missade målet fullständigt. 

Eller så tolkade du fel?

Om du läser igen, ser du att jag bara frågade VARFÖR du förlorade allt samt blev dåligt bemött på psyket.

Jag skrev inte att det var ditt fel.

Var läkaren en idiot? Var det väldigt stressigt? Missförstod de dig? Missförstod du dem?

Vad är orsakerna till att du har hamnat där du har hamnat?

Jag skrev inte att det var självförvållat. Ibland är det så, men inte alltid.

Tänkte bara flika in till er som tar upp det med självförvållat tillstånd. 

När en person är på botten så är det endast möjligt hjälpa med livsuppehållande åtgärder. Även om det är akut dåligt psykiskt mående så är det samma princip.

Det akuta måendet är inte kapabel till rannsaka som första hjälp. Det kommer isf om det är aktuellt, senare i en behandling. 

Där läste du nog lite dåligt, det finns inget i det skrivna som riktar skuld på dig.