Orolig och nojig exakt hela tiden

Jag fattar ju att hjärnan ibland lever sitt eget liv och inte alltid fungerar som man själv önskar.

Men jag tänker att det ju helt meningslöst att gå runt och vara orolig för otrohet. Vill ens partner vara otrogen så finns det ju oändliga möjligheter. Och du kan ju inte förbjuda honom att vara det. En relation är ju per definition ensidig. Din partner kan lämna dig imorgon och du kan inte göra något åt det.

Det blir ju olidligt att gå runt och oroa sig över saker som du inte kan påverka!

Däremot har man förhoppningsvis en god kommunikation och kan be sin partner om bekräftelse på det sätt man behöver för att känna sig trygg. Där är vi ju olika och om din partner har omsorg om dig så borde han kunna bemöda sig att möta dig i det.