Varför framstår mina problem som banala?

Men hur konstigt är det egentligen att dom var tysta? En hel del kan ju inte relatera, då deras problem typiskt ser annorlunda ut. Därav att dom då förmodligen instämde osv, (för det var igenkänning), när andra män pratade om sina upplevelser relaterat till kön. Men inte i kvinnornas typiska problem. 

Där finns även fler möjliga förklaringar. Att där faktiskt finns en viss igenkänning hos en del. Dels, att dom själva blivit utsatta för gränsöverskridande beteende av kvinnor på sina arbetsplatser. Eller själva varit delaktig i något olämpligt. Inget av detta går att tala högt om. Av förklarliga skäl. 

Rädsla och skam, att bli sedda som mindre manliga och kompetenta. Om man erkänner att man varit utsatt. 

Rädsla för att bli påkommen med att bete sig olämpligt gentemot kvinnor. 

Jag vet inte med er andra. Men, av alla förhållanden jag varit i. Så har ungefär hälften av mina ex, varit utsatta för sådant som verkligen inte är okej. Av kvinnor.