Varför framstår mina problem som banala?
Det var nog jobbigt för dem att ta in och förstå. Många män blir stumma när de på ett så tydligt och konkret sätt får höra hur jävligt det kan vara. Hade ni fortsatt träffas allihop hade kanske reaktionerna kommit senare, när de smält det. Många män fattar inte hur vanligt det är att kvinnor utsätts för sånt. Men det var nog en nyttig aha-upplevelse. Flera kan säkert ha skämts för saker de själva sagt, eller tillfällen när de deltagit i diskriminering genom att till exempel skratta åt en man som sagt liknande saker.
Jag tror att en del män också blir osäkra på vad som är ok att de, som killar, säger. Man kan vara rädd att uttrycka sig fel, både inför er som utsatta kvinnor, men också inför de övriga männen. Tänk om några av de vid något tillfälle suttit och skrockat tillsammans över något skämt av den sorten. Vad säger man till varandra i det läget?