Jag har varit otrogen

Svårt att förklara men ska göra mitt yttersta, det handlade om vem jag kunde vara i hans sällskap, vi kunde lika gärna bara ha snackat hela natten. Vårt äktenskap, relation har liksom varit upp och ner och vi har förändrats med åren som gått, vilket är naturligt tänker jag. Vi har tyvärr inte växt samman utan håller oss lite på behörigt avstånd. Jag har mer och mer krupit in i mitt skal och är en annan version av mig. Jag och min man kan inte prata om allt, för han vill inte prata om annat än hans intressen, jobb, politik och vad vi ska äta. Jag kan inte prata om mina drömmar eller önskningar i livet eller om vad jag känner. 

Kvällen/natten med den andre mannen överrumplade mig helt. Från det att vi började prata. Jag är väldigt överraskad över att jag tillätt saker och ting ske utan att sätta stopp. 

Jag anser heller inte att det ska krävas en otrohet för att man ska förstå och inse saker, det är sorgligt.

Jag tycker inte om de facto att jag bedragit min man, det är en del av mig som jag inte är överens med och det är mitt kors att bära.

Tack för din reflektion/input.

Absolut kände jag mig sedd. Det var en fantastisk känsla att någon var intresserad i mer än mina prestationer eller politiska åskådning. Kändes oerhört befriande att någon var nyfiken och intresserad av vem jag är.

Den kvällen kände jag mig friare än jag gjort på väldigt länge. Kände i princip ingen där, några få kollegor från kontor från andra länder. Jag älskar att dansa och kan kände mig fri på dansgolvet. Det var där vi la märke till varandra för första gången, för vi var en hel hög främlingar som dansade loss och hade kul. 
Något som är mer ovanligt när man närmar sig ett halvt sekel.