Inlägg från: Anonym (Äggdonationsmamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Äggdonationsmamma)

    IVF för syskon eller lägga pengarna på första barnet

    Mamma till en idag 11 årig äggdonations tjej som gärna bidrar med ett annat perspektiv. Efter att vi fått vår efterlängtade dotter så hade vi en dröm om syskon till henne. Vi gjorde tre syskonförsök varav det sista slutade i en sen missed abortion. Där och då kände vi att det inte är värt att fortsätta. Det handlade främst inte om pengar utan om att hela karusellen tog för mycket fokus från vårat liv, vi vile vara här och nu med dottern. Inte ha tankarna på nästa försök och tappa bort hennes första år, för alla som är inne i IVF/äggdonationskarusellen vet ju vilken tid, kraft och energi det tar. En klok vän till mig sade att "glöm inte bort att njuta av det ni har och inte drömma om något mer som kanske inte blir". Det tog vi fast på och idag är vi alla helt tillfreds med vår lilla tresamhet Hjärta

    Därmed inte sagt att vårt beslut och tankar är rätt för andra Glad.

  • Anonym (Äggdonationsmamma)
    Anonym (IVF tankar) skrev 2024-12-12 22:11:15 följande:

    Fint skrivit. Jag har nog landat efter att försökt få barn i 4 år på att vara enbarnsfamilj och njuter till stora delar av det. Och jag vet inte om jag är beredd efter de här tuffa fyra åren att gå in i IVF karusellen. Vi har det väldigt bra idag, mysigt och jag kan ge min son hundra procent uppmärksamhet. Samtidigt får vi mycket egen tid. Sista månaderna har jag funderat mycket om jag verkligen vill ha ett barn till, då jag är otroligt nöjd med vår situation. För två år sedan var jag helt inne på två barn. Och vad vi kämpat, men jag har kommit till det stadiet att jag accepterat och är nöjd och tacksam för att ha min son. 


    Kanske vi bara fortsätter som nu- å väntar på ett under. Annars nöja mig med det vi har. 


    Du har helt rätt att det tar mycket fokus, jag blev lite psykiskt knäpp ett tag, två veckor varje månad, vågade knappt lyfta min son, ville inte hoppa studsmatta osv, kunde inte vara fullt ut med honom- för jag tänkte på ifall jag var gravid och ville inte riskera missfall. 


    Det får bli som det blir. 


     


    Tack .
    Ja hade vi inte gjort syskonförsöken så hade jag nog för evigt gått och grubblat på hur livet kunde ha blivit. Nu såhär lite i backspegeln så känner vi att vi gjorde det vi mäktade med, både mentalt + även ekonomiskt, som ju också tyvärr är en faktor i det hela. Vi gjorde det vi orkade och det är vi helt till freds med och saknar inget. Dottern som är en liten mini teenie nu säger ibland att hon är glad att hon inte har syskon för hon tycker vi har så lugnt och skönt och hon ser hur kompisar bråkar med sina syskon. Så har hon hittat fina substitut för syskon i nära vänner. 

    Så mitt råd är att föreställ dig 10 år fram i tiden. Känner du att du att du kan vara tillfreds med din lilla familj? Gjorde ni allt eller kommer du känna att ni kunde gjort mer? Där har du svaret  {#emotions_dlg.flower}. På dina ord låter det som att du redan har svaret.
  • Anonym (Äggdonationsmamma)
    Anonym (IVF tankar) skrev 2024-12-16 23:06:12 följande:

    Jo jag börjar faktiskt landa i det hela. Vi har kämpat i 4 år, runt äl, gjort diverse testar som visar att vi är fertila och inga konstigheter. Men vi blir inte gravida. 


    Jag mådde riktigt dåligt ett tag, vid år 2-3. Stress inför äl och efter äl att man inte fått till på rätt dagar osv. Men nu känns det som vi som sagt landat, vi testar inte längre, har sex när vi känner för det. Blir det så blir det. Visst kommer längtan ibland ändå- och speciellt när jag får min mens- för det är så uppenbart då att jag inte är gravid. 


    Men samtidigt är jag så otroligt lycklig med min lilla pojke och jag vet inte om vi ärligt pallar en utredning med ivf och allt som följer. Om det inte skulle gå vägen... 


    Har din lilla tjej saknat nån gång syskon? 


    Ja det är en emotionell berg och dalbana som gör att man inte är här och nu. Det låter som att du börjat hitta förnöjsamhet i det fina du redan har, men att landa i det kan nog vara svårt om man drömmer om fler barn. Men att hitta den känslan, hålla fast vid och vara tillfreds på riktig är viktigt för att kunna gå vidare och lämna syskonplaner bakom sig. 

    När dottern gick på förskola pratade hon om att hon ville ha syskon, men det är länge sedan. Nu säger hon ofta att det är skönt att hon är själv och inte har syskon att bråka med. Sedan vet man ju aldrig hur hon kommer att känna som vuxen, men jag som själv är ensambarn är ganska övertygad att man inte kan sakna något man aldrig haft. Hon har en bästis som hon känt sedan hon började förskolan, som är som en ställföreträdande syster och många andra nära vänner. Det har varit viktigt för oss att säkerställa att hon andra nära relationer.
Svar på tråden IVF för syskon eller lägga pengarna på första barnet