Vuxna barn som aldrig flyttar hemifrån
Hur gör man med vuxna barn som aldrig flyttar hemifrån? Min fru och jag har inget privatliv och är aldrig själva vilket påverkar relationen negativt. Vi har inte haft sex på länge och vi bråkar allt oftare. Barnen betalar ingenting hemma då vi har sagt att det är bättre att spara till en insats på ett boende, men det har varit så i många är ju och inget händer. Min fru verkar inte inse problemet så jag har inget stöd i henne. Vad gör man??
Oj, jag ser så många problemskapande beteenden hos er här, jag ska räkna upp dem en och en:
1. Bristen på samsyn och samarbete hos er.
2. Att ni inte har sex och du tycker att ni inte har ett privatliv för att ni har barn hemma.
Om det går, ha era sovrum så långt ifrån varandra som möjligt. Kanske lite sent nu att försöka lära era vuxna barn att visa respekt för det privatliv ni borde kunna ha i ert egna sovrum. Att ni inte har sex är således ett problem ni själva skapat helt i onödan.
3. Ni måste se till att boendet hemma har uppenbara och påtagliga nackdelar jämfört med eget boende, utefter en vuxen människas (barnens) behov och önskan om sitt liv. Detta bör innefatta ansvar och uppgifter som känns mer värda att ta i eget hem än vad det gör i föräldrahemmet. Ett annat sätt kan vara att sätta gränser för hur mycket folk man får ha hemma och hur ofta, hög musik, tv på rummet, tider för när det ska vara tyst och lugnt och helst till sängs e.t.c.. M.a.o. inga fester eller middagar hemma med en massa av hennes kompisar, exempelvis.
4. Har de vuxna barnen arbete/inkomst och söker bostad?
Det är en nödvändig början och där kan ni ställa krav.
5. Ni kan också erbjuda morötter, exempelvis att ni sponsrar med en del av bohaget om barnet flyttar inom ett år (eller vad som nu är rimligt utefter de förutsättningar som finns i ert fall).