Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)

Han har ett barn som jag inte träffat ännu. Jag har sktivit på forumet tidigare så några känner nog igen berättelsen. Vi var ihop och gjorde slut men han har inte återintroducerat mig till barnet än. Jag fungerade väldigt bra med barnet när jag var en del av hens liv. Han är inte helt 100% på att han vågar skaffa fler barn men lutar mer åt ja säger han. Vi skyddar oss slarvigt och han har sagt att det vore inte en katastrof om det hände en "olycka". Han verkar inte våga fatta beslut generellt och oroar sig mycket.

Jag vill ha barn med honom men vet inte om det är en genuin barnlängtan eller att jag bara vill bli mer speciell än barnets mamma. Aldrig haft barnlängtan som singel eller ihop med andra.

Man får ju såklart sålla mellan råden men bland det märkligaste är alla som kommer med rådet att göra slut(iofs vanligt råd på nätet oavsett situation) när jag flera gånger påpekat att göra slut INTE är ett alternativ för mig. 

Det är också märkligt att göra antaganden om hur jag beter mig IRL baserat på trådarna jag skriver.
Folk som vet nåt om terapi vet dessutom att det är effektivast när man ÄR i en relation då det är då alla hjärnspöken och anknytningsproblem kommer fram. 

Får man fråga, hur vet du hur jag AGERAR utifrån det jag tänker?

En väsenlig skillnad är att jag är betydligt bättre på att hantera känslorna och gör de inte till hand problem. Hade jag agerat så här första omgången hade vi aldrig gjort slut.  Jag märker att han märker av det också då han uppvaktar mig på ett annat sätt, tar mer initativ till att ses och småsaker.Blir aldrig skav mellan oss eller tjafs vilket inte kan sägas om första omgången. Dessutom är dessa negativa känslor INTE lika intensiva och gnager men äter inte upp mig och gör inte att jag förlorar kontrollen. Så ja. Stor skillnad.

Pga allmänna rädslor att skaffa fler barn som sagt. Det kan bli en dealbreaker då jag inte har några egna.

Om hans son fäster sig vid mig (han blev otroligt ledsen när vi gjorde slut sist) och vi gör slut om  säg, 2 år pga barnfrågan, hur kul blir det för hans barn då?

TS, det är precis såhär sånna som vi blir behandlade på FL. Man får alltid till sig att man ska dumpa, gå vidare, få höra att man är besatt och att man blir utnyttjad. Patetiska människor som är missnöjda med sina egna liv generellt och tror sig veta att dom VET EXAKT vad ens partner vill och tänker nu och framåt. Det enda dom är ute efter på sättet dom skriver är att få oss osäkra och ännu mer ängsliga. Dom är inga flugor på väggarna som är med och hör på samtal och kan lägga sina spådomar vitt och brett om vad dom ser i relationens framtid. 
Men så fort det dyker upp en solskenshistoria om någon hoppfull tjej/kille i liknande sits som oss där allt faktiskt slutade lyckligt efter en tid så är dom snabbare än blixten bort från tråden just för att dom hade fel! 

STORT LYCKA TILL TILL OSS TS! JAG HOPPAS ATT VÅRT 2025 BLIR TILL DET ALLRA BÄSTA FÖR OSS! 

Att ventilera aspekter av relationen handlar mycket om hur analytisk man är som person och ens tendens att grubbla och oroa sig.  Det är inte automatiskt likhetstecken mef en dysfunktionell relation. Det finns otroligt många bra aspekter  men det är ju inte det forumet är till för.

Har inte träffat hans barn pga att barnfrågan inte är löst. Inget som löser sig från en månad till en annan. Jag känner honom tillräckligt väl för att veta att han inte hade träffat mig om han 100% bestämt sig för att aldrig ha barn. 

Han är kluven i frågan av olika anledningar och innan man landat i något är det ju oansvarigt att låta hans barn fästa sig vid mig på nytt, eller hur? Det handlar inte om att vi som par är dysfunktionella eller toxiska

Har inte träffat hans barn pga att barnfrågan inte är löst. Inget som löser sig från en månad till en annan. Jag känner honom tillräckligt väl för att veta att han inte hade träffat mig om han 100% bestämt sig för att aldrig ha barn. 

Han är kluven i frågan av olika anledningar och innan man landat i något är det ju oansvarigt att låta hans barn fästa sig vid mig på nytt, eller hur? Det handlar inte om att vi som par är dysfunktionella eller toxiska