Hur viktigt är sex och när bör man prata om det?

Det är en bra fråga för jag har provat på det exhibitionistiska livet med sexklubbar osv och jag är rädd att bara "vanligt" sex på tu man hand skulle bli för tråkigt för mig i längden. Jag har alltid sagt att nu har jag provat leva ut min promiskuösa sida så jag behöver det inte mer, det är inte längre en fantasi, men kanske är det inte sant? Jag tror nog att jag kommer behöva en partner som i alla fall är väldigt öppen med sex, pratar om det och villig att utforska men det är också viktigt att jag blir respekterad och inte ses som en sak man kan "låna ut" till gemene man. Det optimala är en partner att göra något kinky med men sen kunna gå hem hand i hand och mysa i soffan tillsammans. 
Jag behöver absolut inte ha flera partners eller syssla med partnerbyten men jag gillar sex och är gärna i en sexuellt positiv miljö, jag är helt nöjd med att göra det med "bara" min partner. 

Kvinna, 37 år, singel för tillfället. 

Jag sysslar inte med några konstigheter (endel tycker väl att sexklubbar är konstigt men jag har "normalt" sex där), jag gillar normalt passionerat sex men jag behöver ha en partner som är öppen och sexpositiv. Frågan är om det går att få allt, det mysiga hålla handen och det äventyrslystna? 

Min erfarenhet av de män som har intressen som liknar mina är att många lider av madonna hora komplex och gärna ser kvinnor som saker att dela ut till höger och vänster. 
Så klart inte alla, men en betydande del. Jag vill åt den sexpositiva miljön och älskar att se andra ha sex och även att själv bli sedd. 
Förutom detta är jag högst normal och träffar många normala människor på dessa klubbar 😅

Fast man kan ju gilla sex och att leva ut sin sexuella sida utan att vara otrogen eller bjuda ut sig till andra, eller för den delen bruka våld. Vi alla tänder på olika saker och tillsammans med en partner får man många gånger anpassa sig. Jag har gillat olika saker med olika personer, det är kemin som avgör.