Hur viktigt är sex och när bör man prata om det?

Jätteviktigt att vi matchar men det är inget jag någonsin satt mig ned och pratat med någon om innan utan det har liksom kommit naturligt. 

Jag är kvinna och 35 år gammal. För mig är det mycket viktigt att det intima existerar mellan mig och min partner. Behöver inte vara just sex men en intimitet mellan oss, kärleksfullhet och att vi behandlar varandra som romantiska partners och inte "bara" bästa vänner - då klarar i min erfarenhet förhållandet även av när livet kommer mellan ett mer aktivt sexliv. 

...
...EN MASSA TEXT...
...

Lång uppsats jag vet men kan inte sova och är uttråkad så förlåt men varsågod 🙈

Är kvinna 50+ och så länge man inte har några "extrema" böjelser så finner jag ingen anledning att ens diskutera sex innan man legat med varandra några gånger.

Sex är otroligt viktigt och jag förutsätter att alla som dejtar faktiskt är intresserade av sex och har väldigt svårt för att tro att om jag skulle träffa på någon som känns rätt och att den personen skulle vara väldigt vanilj och bara vilja köra missionären i sovrummet med släkt lampa. Och inte öppen för att testa något annat...

Detta med sexdiskussioner i dejtingsvängen innan man ens träffats är lika jäkla irriterande som prutare på blocket som inte ens tittat på varan innan de ska pruta minst 30% eller bästa pris kompis. 
Det får mig att vilja strypa dem långsamt samtidigt som jag vrålar jävla idiot högt i deras öron.

Det är en bra fråga för jag har provat på det exhibitionistiska livet med sexklubbar osv och jag är rädd att bara "vanligt" sex på tu man hand skulle bli för tråkigt för mig i längden. Jag har alltid sagt att nu har jag provat leva ut min promiskuösa sida så jag behöver det inte mer, det är inte längre en fantasi, men kanske är det inte sant? Jag tror nog att jag kommer behöva en partner som i alla fall är väldigt öppen med sex, pratar om det och villig att utforska men det är också viktigt att jag blir respekterad och inte ses som en sak man kan "låna ut" till gemene man. Det optimala är en partner att göra något kinky med men sen kunna gå hem hand i hand och mysa i soffan tillsammans. 
Jag behöver absolut inte ha flera partners eller syssla med partnerbyten men jag gillar sex och är gärna i en sexuellt positiv miljö, jag är helt nöjd med att göra det med "bara" min partner. 

Kvinna, 37 år, singel för tillfället. 

Fast det är väldigt viktiga och specifika saker som man behöver veta om en bil.

Sex är lustfyllt och kravlöst, man behöver inte veta i detalj allt som ska hända och hur den andre beter sig i detalj. Gud så tråkigt om man sitter och redogör för sitt sexliv som om det är en besiktning av bilen man bockar av.

Att du ens gör den jämförelsen får ju en att undra hur du är i sängen. Och inte på ett positivt sätt. 

 

Innan man bestämmer sig för att bli intima med varann. Så hade jag gjort. Vill absolut inte ligga med någon som har en massa sjuka fetischer eller sexuella hangups. Om uttrycket  "vanilj" kommer på tal så ser jag detta som en röd flagg.
Det ordet används nästan bara av störda människor med en porrskadad sexualitet, i syfte att vara nedlåtande mot de som har en frisk och normal syn på sex. 

Hur många dejter ska man ha då, om man ska gå igenom allt man tycker är viktigt i en relation?
Ekonomin, syn på barnuppfostran, matlagning, städning, resor, framtid, karriär osv osv. 

Har man speciella krav som man inte kan vara utan, oavsett vad det handlar om, tar man upp det direkt. Annars så lär man känna varandra längs med vägen. Människor är formbara, utvecklas med tiden och åren. Är man inte villig att lägga tid på att lära känna någon lite mer på djupet kan man ha en kk. Om nu sex är det som avgör det hela. 

Jag sysslar inte med några konstigheter (endel tycker väl att sexklubbar är konstigt men jag har "normalt" sex där), jag gillar normalt passionerat sex men jag behöver ha en partner som är öppen och sexpositiv. Frågan är om det går att få allt, det mysiga hålla handen och det äventyrslystna? 

Nej, jag vet mycket väl vad det är för sjuka ting störda människor ägnar sig åt. Störda typer som tyvärr känner att de måste skriva om sina sjuka beteenden här på forumet, dessa har man ju lärt sig en hel del om och att man gör bäst i att hålla sig ifrån dem.

Normal är att vara naturlig och inte förstörd av yttre negativ påverkan. Att inte tro att porr är representativt för ett sunt sexuellt beteende. Porr skapas i första hand av kvinnoföraktande incels och riktar sig också till samma målgrupp.

Normalt är att inte ägna sig åt sånt som är onaturligt och skadligt för kroppen, ex. alla typer av fysisk misshandel och sexuellt våld. Att vara exklusiv inom en relation och inte förstöra relationen med promiskuöst leverne i form av otrohet eller bjuda ut sig till andra. Promiskuitet är inte normalt och kommer aldrig att bli. 

Min erfarenhet av de män som har intressen som liknar mina är att många lider av madonna hora komplex och gärna ser kvinnor som saker att dela ut till höger och vänster. 
Så klart inte alla, men en betydande del. Jag vill åt den sexpositiva miljön och älskar att se andra ha sex och även att själv bli sedd. 
Förutom detta är jag högst normal och träffar många normala människor på dessa klubbar 😅

Ok. När det gäller mina böjelser så märker jag om mannen gillar samma sak utan att behöva fråga rätt ut. Jag kan kanske lukta mig till vanilj eller nåt, ha ha. 

Jag har svårt att förstå hur man ska kunna förstå varandra i sängen redan efter någon eller några tillfällen. Jag har inte dejtat alls, men haft två långa förhållanden, 20+ år. I bägge fallen fanns det fysisk attraktion från början, men tog åratal att hitta varandra mer fullständigt, och sexlivet fortsätter att utvecklas fortfarande efter 25 år.

Det verkar som om folk har väldigt bråttom idag, att de genast vill ha garantier för hur det ska bli.

Det som stör mig med det resonemanget är att jag inte alls ser en relation som ett bilköp. En relation är ett samspel, och man kan bli en annan person i en ny relation. Jag tycker den där instrumentella synen på människor är djupt olycklig.