• Anonym (TS)

    Normalt att bli uppläxad?

    Är det normalt att känna sig uppläxad av sin partner? Det kanske är jag som är överkänslig, men jag tar så otroligt illa vid mig av att bli tillsagd av min man numera. Jag försöker förstå vad det är och det enda jag kan komma på är hur han säger till mig. I min värld är det en uppläxning varje gång, som om man pratar med ett barn. 


    Idag sa jag en sak till honom när han satt i soffan och tittade på skidor. Han blev irriterad för att jag störde honom, och började prata länge om hur dåligt det är av mig att störa honom och att det nu var helt värdelöst att titta eftersom jag förstört hans koncentration. Allt sades med allvarlig röst och allvarlig blick. I min värld hade han kunnat be mig vara tyst för att han kollade. Det tycker jag skulle räckt. 


    Samma sak när jag häromdagen tog en ny lök och glömde att vi hade en halv i kylen. Han hade kunnat sucka och berätta att det var slarvigt. Istälet antog han samma allvarliga ton och blick och meddelade hur otroligt slarvigt detta var av mig. Han kan inte lita på mig och måste kontrollera så att jag inte slarvar. 


    Den typen av kommentarer får mig att känna mig så uppläxad och liten. Jag mår dåligt varje gång han säger till mig så där och känner mig liten och dålig. Jag har så klart pratat med honom, men han menar att det är mitt fel eftersom jag gör som jag gör.  


    Är det ett normalt sätt att säga till varandra på? Kanske är det jag som behöver jobba med min självkänsla bara?

  • Svar på tråden Normalt att bli uppläxad?
  • Anonym (TS)
    Hjelm skrev 2024-12-08 20:02:04 följande:

    Nej, det är inte på något sätt normalt. Det där är ett typiskt tecken på att leva i en relation prägmad av psykisk misshandel, att han går in för att få dig att känna dig dum och underlägsen och drar på otroligt stora växlar för små bagateller som ingen normal person ens hade sett som problem.

    Du bör lämna den här mannen. Det låter kanske drastiskt men alldeles för många kvinnor kan intyga att det alltid eskalerar från det utgångsläget.


    Vi har varit tillsammans i tolv år och det här har kommit de senaste åren, sen barnen kom skulle jag säga.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Hm) skrev 2024-12-09 06:21:05 följande:
    Jo fast det är det. TS man har inte alltid betett sig såhär. Hans beteende är psykiskt påfrestande för ts men han verkar mer inta en pappa-roll än att han är ren och skär ondska och en narcissistit som många antyder. ett sådant personlighetsdrag väntar inte 12 år in i leken. Antagligen har han gått in för hårt i papparollen och mi använder samma tillvägagångsätt på TS, eller så han Har suttit också läst någon artikel om hur man kommunicerar med sin partner men har gått till överdrift och förstår det fel. TS skriver inte heller att hon har tagit upp det med honom och sagt hur konstigt hans beteende är, vilket antagligen är grunden till att han faktiskt fortsätter. Att skratta åt ett beteende kan ibland få mottagaren att haja till. Ibland gör man inte saker med flit. Allt är inte illa menat, allt är inte grund för skilsmässa. Ni måste andas. 
    Jag har abslut tagit upp det med honom. Hans svar är alltid att det är mitt fel. Ibland är bara känslig. Oftast skulle han sluta om jag börjar bete mig. 
  • Anonym (TS)
    Tow2Mater skrev 2024-12-09 18:06:25 följande:
    Men han var ju perekt tills efter barnen. Andrades kanske TS och blev annorlunda efter barnen kom?
    Han var inte perfekt innan barnen. Han hade, liksom jag absolut hade och har, dåliga sidor. Men han betedde sig inte på det här viset. Då ska man också ha klart för sig att jag inte var helt säker på att jag ville ha barn, medan han var alldeles säker på att han ville det och att det var en dealbreaker gällande relationen för honom.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-12-09 15:53:45 följande:

    Tycker det alltid känns så enspårigt när det diskuteras här och GUD förbanne den som har en annan åsikt/lösning än vad jag har (Läs What).


    Kan det inte vara så att även vi män kan bli trotta, griniga efter en arbetsdag och sen skjutsningar hit och dit? Hade det varit ombytta roller så hade 97,2% av alla här inne sagt åt att "Du måste avlasta, ta mer ansvar, hjälpa till mer i hemmet" här inte ett ord...


    Jag VET att merparten av er kvinnor tar större ansvar för både hem och barn men ibland är det faktiskt tvärtom. Många här inne klagar även på mansbebisar som inte städar eller för den delen, öppnar en ny mjölk utan att dricka upp den som redan är öppnad.


    Jag tror det ligger mer bakom. Din man har säkert fler saker som han irriterar sig på utan att ta upp med dig om. Det behöver inte bara vara saker som berör dig.


    Tiil TS vill jag bara säga att det ser ut som du försöker nå honom men du hittar inte riktigt fram. Ta upp detta när ni båda är på bra humör. Säger han samma saker då så kan ju terapihjälp vara ett sätt att försöka lösa det men då måste ju båda se det som ett problem annars går det inte.


    Nu jobbar min man ungefär halvtid i egen firma (utan kunder nu också). Han har ingen ekonomisk stress, utan är numera ekonomisk oberoende. Jag arbetar heltid och tar lite mer än hälften av alla skjutsningar till träningar.

    Han vägrar också gå i parterapi eftersom det inte är något fel på honom utan bara på mitt beteende.
  • Anonym (TS)
    Anonym (What) skrev 2024-12-09 19:17:19 följande:
    Ja, vägrar han parterapi är det väl bara att gratulera honom att han får eget ansvar över sina egna lökar? Eller hur tänkte du gå vidare?
    Jag har ju inte fattat några beslut så här. Men det känns inte som en hållbar situation. 
Svar på tråden Normalt att bli uppläxad?