Då kan man säga att även den perfekta konstellationen mellan BingonRimer och hans exfru Katrin Zytromierska är att plocka russinen ur kakan med?
Dom har ju nyligen vart i Tokyo ihop, äter söndagsmiddagar, poddat ihop och firar jul och födelsedagar ihop trots att Bingo är lyckligt kär och ihop med sin Julia?
Så då är väl hon Julia lika korkad som jag då som du S framstår det som.
Jag är ironisk när jag säger att deras konstellation är perfekt För det ska se ut så utåt sätt.
Vart är jag dramatisk?
Det är väl inte dramatiskt att backa för att man blev besviken och backa just för att man ska se vad som händer om jag lägger mig platt och inte gör någonting med uppstyrning av ny träff? För att se om han är mottaglig för att ta ansvar för att även han och jag ska ha det trevligt och mysigt och inte bara han med hans familj?
För mig är det precis så upp till bevis ser ut.
För att jag kanske ville stämma av lite mer detaljer med honom, liksom ska man gå ut och äta så kanske man vill ta med sig något mer uppklätt. Skulle tanken vara att vi bara skulle chilla på rummet så kanske man vill ha med något skönare. Jag ville packa så lätt som möjligt och inte behöva släpa på vinterjackor m.m i onödan som tar plats och jag gillar att ha kontroll på vad man kan räkna med. Bara för att man bor en natt på hotell kan ju den vistelsen se helt olika ut beroende på vad man gör, likaså packningen naturligtvis.
Men eftersom vi bara hade bestämt hotell och ingenting runt omkring såsom specifikt klockslag och aktivitet därtill så förberedde jag ju en packning som jag tillslut var nöjd med med lite av varje beroende på hur kvällen skulle te sig.
Det är inte packningen som är problemet.
Vissa av er som har kommenterat att jag är barnslig och inte förstående mot honom får mig nu på söndagskvällen att känna mig dum och orättvis mot honom. Jag får lust att skicka något till honom som ' mysigt det ska bli imorgon ' eller skicka att jag ser fram emot att se honom snart, men vet att jag inte bör det för att låta han ta kommando mer.
Jag skrev inget sen igår och ännu heller inte hört något om dagen idag då vi ska ses senare. Men jag ska fortsätta ge honom tiden att komma fram med förslag på tid och plats.
Undrar så om han kommer ställa in återigen?
Känns som man borde hört något nu vid detta laget för att han inte ska göra bort sig fullständigt en gång till om det var så...
Liksom hade han fortsatt vara hängig så hade han väl skrivit det nu och förekommit?
jo men jag glömde nog tillägga att jag sa att lunch får vi ta en annan dag för det blir stressigt med jobbet så jag sa att ska det bli måndag vi ses så får det bli på kvällen och det sa han inte emot. Han sa sist vi pratade då i lördags när han avbokade att ?? Bra då ses vi på måndag och har trevligt då istället, det blir bra??
Så om det var något han sa där och då bara för att rädda sitt egna skinn för att komma undan mer har ju ingen svar på men vem vet, jag kanske får en jätte trevlig kväll ikväll med honom MEN han måste ju höra av sig först förstås.
För det var inte jag som var hängig sist....så man kan tycka att det ligger på honom Nu.
Yes Lena, han har bekräftat vid det samtalet att vi skulle ses kvällen på måndag. Men när och var och hur sa vi aldrig då, vi bestämde bara måndag kväll.
Kunde inte hålla mig längre, jag vet det var dumt när jag sagt att jag ska vara tyst men besvikelsen kommer bara bli starkare ju längre tid av dagen som går och ju kortare inpå det är OM han mot förmodan tänkt att ställa in igen.
Jag skrev bara: Hoppas du mår bättre nu med tanke på att jag inte hört annat, då vi ska ses ikväll så tänkte kolla om 18 passar eller har du annat förslag?
Vi träffades och han förekom med att han hade bokat om hotellet och att vi kunde mötas i baren runt 19. Så träffen blev av! Om det är jag som övertänker nu eller är för krävande vet jag inte men vi har haft det trevligare. Inte för att det var otrevligt men jag tycker han var väldigt sval och utstrålade ingen värme eller någon vidare kärlek åt mitt håll. Skulle säga att han kändes lite avstängd.
Sen var han fortfarande lite hängig och man hörde på rösten att han fortfarande var förkyld men han kunde nog inte med att ställa in en gång till så visst ansträngde han sig lite men det var inte den mys-känslan från hans håll som jag hoppats på tyvärr med fina ord, spontan beröring och emotionell närvaro. Han pratade mest om sitt och när vi kom in på mitt så sa han vid något tillfälle att han inte gillade min bästa tjejkompis när vi pratade om något vi gjort ihop hon och jag för att hon beter sig slampigt i hans ögon.
Och när jag pratade glatt om mina nya varumärken som jag ska börja sälja så var han snabb på att klaga på ett av varumärkenas grundare och att den personen var si och så på ett negativt sätt.
Nu såhär dagen efter så är jag tacksam för att vi sågs och att det blev av men allt var lite mediokert typ.
Synd bara att jag tycker om honom så genuint mycket så inte lätt att bara säga thank-you-next. Jag har ju redan fallit för honom. Vi brukar ha det mysigare och mer romantiskt när vi ses och även om vi bodde på hotell och åt och drack gott en helt vanlig måndag så var denna gången just som att vi var där i ett sällskap och råkade hamna jämte varandra till bords.
Idag har jag tagit ledigt från jobbet så att vi kunde sova ut, ta en lunch etc vilket vi gjorde men nu när vi skilts åt och jag inte vet när vi ses igen, skapar en känsla av tomhet och jag känner mig lite som en sällskapsdam som haft mycket sex på ett hotell bara.
Ja jag var ju inte beredd på att han fortsatt skulle vara hängig igår när vi möttes. Hade jag vetat om det kanske inte förväntningar och dylikt skulle vara lika stora.
Nej jag kanske övertänker, inte meningen att gnälla...
Men jag känner mig alltid lite små ängslig när vi precis skilts åt, varför vet jag inte men har alltid vart en tjej med seperationsångest och typ tänker att det roliga tar slut så fort. Något man längtat till och haft förväntningar om tar slut så fort och vipps så är det ny dag och man inte vet när nästa gång blir.
I detta fallet skulle jag behöva någon som sa åt mig på skarpen att tänka på det som var bra med dejten och att jag borde snarare vara extra glad efter dejterna med tanke på att jag fått vara tillsammans med han jag tycker om och leva på det ett tag. Men istället blir jag tom inombords och fylls med en stark saknad.
Kan fler känna igen sig i känslan?
Känslan är som starkast i 2 dagar sen försvinner den typ helt...