ångest över socialarbetare

Anonym (vidbränd)

Wed 4 Dec 2024 22:15
22 svar

Återställ Anmäl

ångest över socialarbetare

Jag har i samråd med min psykiatrikontakt skickat en stödbegäran till sociala myndigheter. Jag ska träffa min soc-tant (jag veta att det inte heter så, men min slutkörda hjärna orkar inte leta korrekta titlar) i slutet av veckan.
Iallafall, när jag fick kallelsen insåg jag att jag känner henne. Isch. Inte direkt, men min bästis är väldigt nära kompis med hennes bästis och de umgås ofta pga gemensam hobby. Vi har träffats på gemensamma fester. Jag har sett henne i underkläder/bikini på en väldigt blöt fest i somras (jag var dock i stort sett nykter pga obekväm bland många okända) där i stort sätt alla tappade större delen av sina kläder för det var 30 grader varmt osv.
Jag har nojja över att det känns för nära, samtidigt bor jag i ett mindre samhälle där det är större sannolikhet att du känner (till) din soc-tant än inte. Jag är dessutom säker på att hon inte kommer ihåg vem jag är, jag är inte på det sättet en minnesvärd person. Inte förens du lär känna mig och jag kan slappna av. Min bästis tyckte jag skulle gå på första mötet och se hur det känns, övertygad om att personen kommer vara professionell. Jag kände mig bättre efter att min psyk-kontakt var på samma linje.
Men nu har jag fått henne som förslag på "personer du kanske vill interagera med/följa" varje gång jag är inne på sociala medier. Vi har så många gemendamma kontaktytor. Hon har dessutom en ganska speciell profilbild, ganska provocerande, som genast ger associationer till bikinifesten, så jag blir hela tiden påmind om det.
Hur fånig är jag som funderar på att avboka och begära någon annan, när flera som känner oss båda tror vi skulle passa bra ihop? Och sen kommer tanken. Blir det för nära? Kommer det bli obekvämt för våra vänner ifall det blir något grus i soc-sammarbetet? Det handlar framförallt om avlastning och stöd i vardagen då vi saknar avlastning och min mentala börda är för stor just nu. Men kommer jag våga prata med mina vänner ifall jag känner mig gfelbehandlad?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden ångest över socialarbetare
Anonym (vidbränd) Trådstartaren

Wed 4 Dec 2024 22:26
#4

Återställ Anmäl

Anonym (Fördomar) skrev 2024-12-04 22:20:09 följande:
Inte fånig, men fördömande!! Tänk om folk skulle säga att du inte klarar av att sköta ditt jobb bara för att du var på en blöt fest i bikini....

Jag har svårt att formulera mig, det är en del av min sjukdom just nu, men jag tvivlar inte på hennes kompetens. Jag oroar mig för mina egna reaktioner, påträngande tankar, ångest mm. Jag är inte professionell hjälptagare. jag har otroligt mycket ångest runt att inte vara starrk och klara mig själv.

Jag hamnar lätt i negativa spiraler och stressmoment gör mitt mående värre.
Jag skulle vara otroligt obekväm om situationen var omvänd, vilket också är en del av min ångest. Hur obekväm jag skulle vara ifall rollerna var omvända. Jag som soc-tant hade tackat nej till denna person som klient pga för många kontaktytor.
Anonym (vidbränd) Trådstartaren

Wed 4 Dec 2024 22:33
#6

Återställ Anmäl

Anonym (Fördomar) skrev 2024-12-04 22:22:28 följande:
Och varför blockar du henne inte på sociala medier...? Då slipper du se henne.

Det har jag inte tänkt på, brukar bara blocka scammers och mitt ex fake-konton som han stalkar mig med.
Anonym (Gå) skrev 2024-12-04 22:24:46 följande:
Men snälla, de har regler att följa. Gå på mötet. Men lägg ner tankarna på att ni skulle passa ihop. Och sluta titta på hennes bild på sociala medier. Det är bara att klicka bort förslag, så kommer hon inte upp igen.

Passa ihop som att jag behöver rätt person för att kunna öppna upp och ta emot hjälp. Det har varit en 4 års process att hitta rätt psyk-kontakt efter att "min" slutade. Min psyk-kontakt har pratat med soc-tanten (jag klarade inte av att ta första kontakten själv) och trodde också att hennes sätt att kommunicera skulle passa mig. Jag behöver raka tydliga svar för att inte hamna i ångestspiraler, och det är alla som känner henne överens om att hon ger.
Anonym (vidbränd) Trådstartaren

Wed 4 Dec 2024 22:39
#7

Återställ Anmäl

Anonym (Fördomar) skrev 2024-12-04 22:29:40 följande:
Med andra ord - du behöver hennes hjälp.

Mm, men nu är det så att du inte är soc-tant och du har ingen aning om hennes tankar så släpp det där "om jag vore henne", det leder ingenvart.

Gå på mötet. Gå på minst tre. Bestäm dig efter det.
Tre möten. Det känns väldigt oöverkomligt.
Jag har tidigare haft kontakt med soc gällande ett av mina barn (med NPF diagnoser) och det ledde bara till månader av stress och merarbete till ingen nytta. De kunde bekosta avlastning om vi hittade personerna själva. Vi sökte hjälp för att vi saknade avlastning = det fanns inga personer... Det har gjort att min soc-tröskel är väldigt hög.
Anonym (vidbränd) Trådstartaren

Wed 4 Dec 2024 23:00
#10

Återställ Anmäl

Anonym (S) skrev 2024-12-04 22:40:18 följande:
Du kan säkert till soc och uppge att du är bekant med handläggaren och därför gärna vill träffa någon annan. Inget konstigt alls!

Jag har träff med min psyk-kontakt nästa vecka och de kommer ta kontakten för byte om jag känner att det inte funkar.
Anonym (vidbränd) Trådstartaren

Wed 4 Dec 2024 23:38
#13

Återställ Anmäl

Anonym (v) skrev 2024-12-04 23:04:48 följande:
Jag har haft boendestöd som jag har haft i utkanten av umgängeskretsen. Det gick jättebra! Just för att vi går ihop bra och personen var aldrig annat än professionell.

Tack. Jag behövde läsa detta <3 Hade do oro innan eller kände du dig trygg?
Anonym (vidbränd) Trådstartaren

Wed 4 Dec 2024 23:45
#14

Återställ Anmäl

Räkan77 skrev 2024-12-04 23:14:42 följande:
Praxis hos biståndshandläggare och socialsekreterare är att man inte träffar klienter som man känner. Sen beror det ju på hur stor kommunen är, om det är praktiskt möjligt. Förmodligen har inte "din soc-tant" uppmärksammat att det är dig hon ska träffa.

Det låter som att du inte bor i en sån liten kommun att alla känner alla. Så om det känns jobbigt så be din terapeut ringa soc och förklara läget.

10-15 000 personer. Så jag känner inte alla, men jag känner många pga engagemang inom idrotts- och föreningsliv tidigare i livet. Mina föräldrar har på olika sätt varit tongivande i samhället vilket gjort att jag fått en hel del "gratis" bekanta, mina barn brukar säga att jag inte kan korsa en gata utan att någon vill stanna mig och prata. Vilket stämmer när jag är med dem men inte om jag går ensam, då är det extremt sällan någon tar notis om mig. Som jag nämde tidigare, jag är inte en som folk lägger märke till. Mina barn hörs och syns (mycket) och då ser de som tycker sig känna mig oss.

Den allmänna attityden här är nog att alla känner alla.
Anonym (vidbränd) Trådstartaren

Thu 5 Dec 2024 20:30
#21

Återställ Anmäl

Fick idag veta att soctanten bara blir en inledande kontakt då hon ska gå på mammaledigt vid jul. Min bästis sa att hon hört något om tidig jukskrivning pga risker osv.
Så jag känner mig lugnare. Samtidigt känns det onödigt att träffa någon som endå ska sluta. Kanske kunde fått vänta med kontakten tills det kommit någon ny, ifall ingen av de andra kunde.
Anonym (vidbränd) Trådstartaren

Sat 7 Dec 2024 00:00
#22

Återställ Anmäl

Var på mötet.
Det kändes inte jobbigt där och då. Jag hade som alltid svårt att formulera vad som är jobbigt i vår vardag och det svåraste är att det är liksom inte något enskilt som är jättejobbigt (eller, jo, men det är inget soc kan hjälpa med, det hör hemma hos psyk) utan bara för mycket av allt. Både bra och dåligt.
Iallafall. Efteråt bara skakade jag och satt säkert 20 minuter i bilen på parkeringen med tårar rinnande utan att riktigt veta varför.
Det blir sannolikt inte några insatser eftersom barnen mår bra, får mat och är så hela och rena som kan förväntas av NPF-barn med obehag av dusch och klädbyten. Vi uppfyller helt enkelt inte de gränsvärden som finns för hjälp.
Eventuellt kan min nya psykkontakt hjälpa mig formulera det bättre, det som stod i den gamlas "ansökan" var mest att jag behövde hjälp med rutiner och städning. Den personen var otroligt störd över att vi inte städade hemma regelbundet. Problemet är dock mer saker i förhållande till förvaring, inte smuts och sanitär olägenhet.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden ångest över socialarbetare

ångest över socialarbetare

INNEHÅLL