Någon som lever med en alkoholist

Detta måste du först fatta: du kan inte hjälpa honom!
Nummer två: du måste sätta barnens bästa först.
Nummer tre: du behöver också hjälp - det finns risk för medberoende!

Med det sagt. Har du pratat med honom, förstår han att detta är ett problem? Om inte, gör det först. Berätta att du och barnen mår dåligt av att ha en onykter person i hemmet, att det påverkar hela familjelivet osv. Tänk på hur du säger så du inte skuldbelägger honom. Be honom ta hjälp från vården. Han måste se till att ta hjälp med detta om han inte klarar av att sluta dricka själv - annars måste ni flytta isär för barnens skull. Där har DU 100 % ansvar att vara en bra förälder, hur ont det än gör!

Det finns ingen som säger att de måste vara ensamma med honom. Det finns gott om fall där kvinnor (ja, det här är oftast ett problem med tydlig övervikt åt männens håll kring alkohol) har haft soc i ryggen där de fått tillsägelse att just INTE släppa iväg barnen om man inte vet om pappan är nykter. Att soc jobbade på ett sätt när du var barn, i din kommun, det ska inte stoppa ts från att lämna en alkoholist och försöka värna om sina barn.

Det är inte frågan om mängden (och 6-7 öl är fortfarande en hel del), det är vanedrickandet och att det är dagligen som är faran. Alkoholism har inte med mängder att göra utan om vanorna, tankesättet, beroendet. Och hela hans beteende skriker att han är alkoholist.Om det står att man är anonym så lär man vara det. Och ärligt talat, ni skulle kanske behöva hjälp från soc.

Du har fel. Bara för att det inte blir negativa effekter så betyder inte det att man inte är beroende. Dessutom blir det en negativ effekt på mannens kropp om inte annat, men du tycks missa att både ts och deras gemensamma barn mår dåligt av detta och deras familjeliv påverkas också. Dessutom är mannen aldrig körbar, vilket inte heller är bra.

Du missar poängen - TS varken kan eller ska försöka hjälpa honom. Han behöver professionella insatser! Resten håller jag så klart med om.