Gör slut! För hans skull. Du verkar helt outhärdlig och bryter ned och begränsar honom med ditt kontrollbehov. Mår dåligt bara av att läsa om hur du behandlar honom.
Det du håller på med är inte kärlek utan ren egoism. Du behöver terapi.
Exakt! Jag har själv blivit utsatt för psykisk misshandel i en relation med kontroll, skuldbeläggande och konstanta bekräftelsekrav från exet.
Till slut börjar man trippa på tå, säger det man tror att den andra vill höra och förlorar sig själv och den man är för att slippa fler anklagelser, förhör och utskällningar.
Jag ryser när jag läser TS inlägg. Jag vill aldrig hamna där igen. Det är ett effektivt sätt att ta död på den kärlek som kanske fanns där från början men det fattar inte TS för hon är så upptagen av sina egna behov och nojjor.
Jag blev ursinnig för att han ljugit några veckor tidigare och slängde på luren och jag har för mig att jag sa att om han tänker ljuga så kan det ju lika gärna vara slut.
Han ringde några gånger men jag vägrade svara. Jag har min son hemma och vill inte prata om sånt då. Då dök han efter en stund upp och ringde på dörren och jag vägrade öppna. Han stod kvar ett tag och min son undrade varför jag inte öppnade, men han fick stå kvar tills han tröttnade och åkte iväg.
Ännu en lögn som jag kommit på honom med.
Det här är så otroligt stört TS. Slänga på luren, hota med att göra slut och sedan vägra öppna dörren inför din son.
Fattar du inte hur obehagligt det måste ha varit för sonen?
Du är så självupptagen att du inte ens bryr dig om att skydda sonen från dina omogna utspel.
Förstår du inte att ditt beteende inte är normalt? Du behöver gå i terapi för du misshandlar den här mannen psykiskt med bestraffningar, manipulation och kontroll.