Älskar han mig?

Vad menar du?

Nej,.

Men det fanns ju kvinnor där som han hade lagt till. Kvinnor som han har en jobbrelation med. Jag litar inte på honom

Han älskar inte mig menar du?

Hur skulle man annars förklara det han gjort?

Upptäckte för någon månad sedan att de fyra låtar han skrev om sitt ex ligger på hans nyöppnade Bandcampkonto istället. 

För någon månad sedan öppnade han utan att säga något även sitt Instagram igen för att som han sa "hämta några bilder" till den hemsida han säger att han håller på med istället för sociala medier.

Men han var inte heller nu ute och kollade mina inlägg. Han hävdade att han bara hämtat de bilder han skulle ha och sedan inte hittat i menyn var man inaktiverade kontot igen (hur svårt ska det vara) och därför låg det öppet så att jag kunde hitta det.

Dagen efter att jag konfronterat honom så stängde han ner Instagram igen, men han aktiverade istället sitt Facebookkonto igen. Denna gång sa han visserligen till, men hävdade att hans dotter hade bett honom för hon "ville kunna se alla bilder som han hade på henne och hennes syskon".

Han hävdar att han inte använde facebook för något utan bara vill kunna komma åt sina facebooksidor via kontot (jobb, artistsida), men jag kan bara inte lita på honom.

Jag och mina barns  pappa håller ett strikt schema, det har vi gjort sedan vi gick isär. Ska de vara hos mig när det inte är min vecka så kan de inte bara bestämma det själva och kommer de så säger jag att det är deras pappas vecka.

Jag tucker att han har visat sig opålitlig. Att gilla andra kvinnors bilder under den första tiden av vår relation, när allt bara ska handla om de som är förälskade... Det är ett svek.

Jag tycker inte att det är ett normalt beteende att lägga till andra kvinnor på sociala medier. Speciellt inte med tanke på vad han gjorde tidigare i vår relation.

Sanningen mär ändå alltid den bästa. Även om man får räkna med upprördhet så är det bättre än att bli påkommen med en lögn. Jag litar inte på honom för det.

Jag behöver mina barnfria dagar. Om han nu prompt måste ha sina barn hemma när det inte är hans dagar så får han komma hem till mig. Jag åker inte längre över till honom när han har sina barn. De är stora nog att klara sig själva några nätter (17-20 år)

Jag rotade inte. Jag skulle hjälpa honom att organisera, vilket han inte hade något mot. Det var då jag hittade en låda med saker från hans fd fru. Ett mobilskal med hennes bild, porslinshjärtan, hans ringar och små nallebjörnar. De stod i ett skåp i hans sovrum liksom tavlor hon målat och ett block med diverse bilder som ett av hans tidigare ex ritat. Såklart så blev jag ledsen och arg. Han sa att han glömt bort dem och att det efter flytten hamnade saker överallt utan ordning.

Jag trodde honom då, men sedan packade han om den lådan, slängde en del saker och lade resten inlindat i silvertejp i ett förråd. Det var efter det som jag hittade blocket med dikter till ett tidigare ex. Han påstår att han skulle riva ut de dikter som inte handlade om henne ur blocket, spara dessa och kasta de om henne, men att han inte hann kolla igenom blocket och istället så la han det tillfälligt i sin strumplåda innan han åkte till jobbet. Han påstår att han blev orolig att jag skulle se det innan han hann gå igenom och därför försökte gömma det. Men det tror jag inte på. 

Han påstår nu att han slagit sönder tavlorna, slängt alla saker som var i lådan och eldat upp teckningarna. Han påstår att det enda han sparat är sitt bröllopsfoto, ringarna och cd-skivan med bilder från sitt och exfruns bröllop. Att det ligger i vinden på garaget. Men det har jag svårt att tro på. Han är en person som sparar på saker och har svårt att släppa taget om dem, även om han på senaste åren har börjat slänga mer och mer.

Jag lägger min tid på mina barn nu. Varannan vecka och då är han inte välkommen hem till mig för då är det min tid med barnen. Problemet är att HAN inte vet när han har sina barn. Att jag kommer hem till honom för att ha barnfri helg och då är hans barn där trots att de inte ska vara det. Han har lovat så många ggr att han ska försöka hålla ett schema, men ändå så funkar det inte. 

Han vill inte köra iväg dem, han tar strider med dem men sen är det likadant efter några veckor. Han säger att efter att han och barnens mamma flyttade isär så har barnen valt att bo hos honom. När vi träffades så hade han dem heltid utom varannan helg, men nu bor dottern iaf hos sin mamma nästan varannan vecka, men sonen är kvar och vägrar varannan helg hos sin mamma då han inte tycker att han har något att göra hos henne.

Jag tycker att all hans hantering kring barnens tider är röriga. Hur svårt ska det vara att hålla sig till de dagar man satt upp?

Det är ju det jag funderar på.

Jag var över öronen förälskad i honom, men jag tror inte han var det i mig. Jag tror jag var den han fick. Han bedyrar att så inte är fallet. Att han hade svårt att visa känslor till en början och att han var rädd att skrämma bort mig genom att framstå som påträngande. Men om man är rädd så gillar man väl inte andras bilder, man tar väl inte extrajobb som håller en borta, man ljuger väl inte och sparar saker från sina ex.

Han har med så mycket visat att han inte var kär i mig från början.

Han påstår att han inte är det, att han bara har ögon för mig. Sedan vi blev tillsammans åker han numera sällan bort, tar inga extrajobb, repeterar inte längre lika ofta, går inte längre ut med kompisar och åker bara på de saker som jobbet kräver.
Så även om jag inte litar på honom så undrar ju hur han skulle ens hinna. När han är hemma så har han ju sina barn och har han dem inte så är han med mig.

Visst träffar han kvinnor i sin yrkesutövning, men det är ju dagtid och han äter aldrig ens lunch ute och på jobbet är det ju andra.

Självklart har jag ju tänkt att han flirter med andra, men inget finns att finna och hemma så är han med barnen och fixar med trädgården.

Han levde annorlunda innan jag träffade honom, det vet jag. Han påstår att det lugnare e livet nu var något han längtat efter men inte visst hur han skulle ta sig ur ekorrhjulet av jobb, extrajobb, och massor med möten, konferenser och event. Men att han med hjälp av mig och mina krav på honom tog tag i det.

Han har gått över alla sina gränser, men det första halvåret/året var fylld av besvikelser. Han påstår att det tog tid att ställa om och att han inte sviker det han lovat andra att göra och att det var därför det tog tid.

Jag har aldrig varit så kär i någon förut, men jag kan inte skaka av mig känslan av att jag inte var hans dröm och att det han säger är ursäkter för just det.

Ja, han har gjort en massa fina saker och ställt om sitt liv, men jag har också mått illa i misstanken. 

Om han inte kan släppa sakerna så har han heller inte släppt henne. Att han tog på sig skulden för deras skilsmässa och i det närmaste försvarade henne tyder också på det. Att han inte ville framstå som en bitter ex tror jag inte på.

Han hade under det första året av vårt förhållande ett album med bilder på henne på Facebook som låg publikt. Den var från året efter deras skilsmässa. Där förklarade han sin kärlek till henne.
Han hävdar att han lagt den privat innan vi blev ihop, men tydligen misslyckats med detta. Jag såg albumet och en del av de formuleringar som han använt om henne använder han om mig. "Min" är ett ord tex.

När jag konfronterade honom med detta och hur illa vid mig jag tog av hans ordval så gick han in och raderade albumet. Jag tror att han bara lagt det privat vilket jag sagt till honom. Han säger att det är borttaget helt. Fan tro't.

Facebook har varit en issue sedan tidigt. Att han behöll gamla ex som vänner och sådana han flirtat med innan jag satte ned foten. Så gör man inte om man är kär.

Han har vid flera tillfällen låtit mig gå igenom hans facebook, meddelanden, loggen och vänlistan. De kvinnor han inte kunnat ge en trovärdig anledning till att han haft som vän har han då tagit bort. I början la han till kvinnor som vänner efter att ha varit på gig. Han hävdade att de han la till då var kontakter för fler gig, men jag tvivlar på att det är så. Men de har han tagit bort och nu har han inte lagt till någon på drygt två år. Och sedan i somras så har han inte ens facebook.

Men jag känner mig lurad ändå på något sätt. Kan inte skaka av mig osäkerheten.

I kväll kom jag på honom med en lögn.

För några veckor sedan berättade han att det skulle hållas en avtackning för chefen och några fler som skulle gå i pension iom omorganiseringen av hans jobb.

Han sa då att det skulle bli mat och att jobbet bjöd på övernattning för de som åkte långt (han har 15 mil till huvudkontoret). Men han behövde bestämma sig samma dag eftersom han redan var sen med anmälningen.

Han ville då veta min åsikt över en eventuell övernattning vilket gjorde mig arg. Jag tyckte att han själv skulle stå för vad han ville och om han ville sova över så ville jag veta det. Han sa att det inte var nödvändigt, men att det var en bit att åka om det blev sent. Det blev bråk.

Idag ringdes vi för första gången på hela veckan (jag har inte velat prata med honom sedan vi kollade på film i helgen och min tanke på hans sparade saker väcktes av att vi såg en man på en film som sparade en sak som hans älskade lämnat efter sig.

Jag tog i telefonen upp denna händelse i samband med att jag sa att jag ville kunna lita på honom. Jag sa att jag visste att han nog helst skulle sova över men att jag ville höra det från honom själv och att jag ville höra vad anledningen att sova över isf skulle vara. Han svarade att det var långt att åka om det blev sent och om man ville ta någon öl under kvällen så var det ju inte bra att åka bil.

Jag blev ursinnig för att han ljugit några veckor tidigare och slängde på luren och jag har för mig att jag sa att om han tänker ljuga så kan det ju lika gärna vara slut.

Han ringde några gånger men jag vägrade svara. Jag har min son hemma och vill inte prata om sånt då. Då dök han efter en stund upp och ringde på dörren och jag vägrade öppna. Han stod kvar ett tag och min son undrade varför jag inte öppnade, men han fick stå kvar tills han tröttnade och åkte iväg.

Ännu en lögn som jag kommit på honom med. 

Kan tillägga att han inte anmälde sig till avtackningen. Han jobbar som vanligt den dagen istället.

Han undanhöll att anledningen till att han ville sova över egentligen var att han ville festa runt med sina kollegor, inte att han ville gå på avtackningen. Han nämnde det på ett sånt sätt att jag antingen skulle sanktionera det eller bli the bad guy som sa nej. Om han ville det så hade han kunnat sagt det rakt ut och inte gömma det bakom att det är långt att åka och att han först ville ha min åsikt. Han hade kunnat stå för sin egna vilja. För det var ju tydligt att det var det han ville och att jag skulle säga "det är klart att du får".