Gravid som äldre?

Jag har inte eget sladdbarn, men har ett sladd-syskon, så kan ge lite perspektiv från det hållet.

Min mamma var drygt 40 när mitt syskon föddes. jag var då 12 år och min storebror var 15. Alltså rejäl sladdis.

Vi älskade vårt lilla syskon, och blev som små extraföräldrar, särskilt jag. Men levde ju som stora barn/tonåringar vårt eget liv och med helt andra intressen än lillasyskonet. Så min bror flyttade ju hemifrån när lilla var ca 4-5 år, och sen jag ytterligare några år senare, när hen gick i lågstadiet eller så. 

Mitt syskon tycker nu i vuxen ålder att hen hade en ensam barndom , hen hade syskon men ändå inte. Ensambarn, men inte. Och hen upplevde sina föräldrar som väldigt gamla, särskilt jämfört med sina jämnåriga kompisar. Det ses nog lite annorlunda nu när rätt många får barn sent.

Föräldrarna orkade med under de tidiga åren, men tonårstiden blev jobbig. Då var de lite för gamla för att orka verkade det som. 

Mitt syskon skaffade själv barn tidigt och var noga med att hen ville ha minst två barn för att ge sina barn en annorlunda uppväxt än hen hade. 

Hur gammal var er pappa när minsta föddes?

Jag har inte eget sladdbarn, men har ett sladd-syskon, så kan ge lite perspektiv från det hållet.

Min mamma var drygt 40 när mitt syskon föddes. jag var då 12 år och min storebror var 15. Alltså rejäl sladdis.

Vi älskade vårt lilla syskon, och blev som små extraföräldrar, särskilt jag. Men levde ju som stora barn/tonåringar vårt eget liv och med helt andra intressen än lillasyskonet. Så min bror flyttade ju hemifrån när lilla var ca 4-5 år, och sen jag ytterligare några år senare, när hen gick i lågstadiet eller så. 

Mitt syskon tycker nu i vuxen ålder att hen hade en ensam barndom , hen hade syskon men ändå inte. Ensambarn, men inte. Och hen upplevde sina föräldrar som väldigt gamla, särskilt jämfört med sina jämnåriga kompisar. Det ses nog lite annorlunda nu när rätt många får barn sent.

Föräldrarna orkade med under de tidiga åren, men tonårstiden blev jobbig. Då var de lite för gamla för att orka verkade det som. 

Mitt syskon skaffade själv barn tidigt och var noga med att hen ville ha minst två barn för att ge sina barn en annorlunda uppväxt än hen hade. 

Har två vänner som fick barn vid 41.  dock är jag själv 41 just nu och jag hade nog inte orkat med att börja om.  jag tänker även att man gärna vill vara med till minst barnets 40 års dag- och då måste man ju bli 81 år. Även om man blir äldre idag än förr så låter det mycket- och nu vilket skick är man i då 

Varför 40?

81 är verkligen ingen ålder om man bara tar hand om sig själv och har tur att inte åka på någon sjukdom. Herregud.

Jag fick sista barnet nästan vid 41. Är pigg, har energi, leker med barnet, tränar intensiva pass ett par gånger i veckan där jag är starkare än många 30-åringar.

Men jag har ju också inte haft barn mellan 25-35 utan tränat, tagit hand o mig, byggt upp en bra hälsa och gjort saker så jag är nöjd med livet och ekonomin.

 innan dess känns förtidigt att lämna barnet, men det är vad jag själv tycker. Andra behöver inte tycka likadant.

medellivslängden för kvinnor är väl även ca 84 år i Sverige, vilket betyder att många avlider innan 84 års ålder.
bra att du varit så hälsosam, hoppas du uppnår en hög ålder så du får många år med barnet.

En 30-40-åring är inget barn. Jag ställde också en fråga till dig varför just 40 är en brytpunkt, alltså hur du resonerar när du valt en så hög siffra.

Din sista mening framstår som väldigt cynisk och nästan aggressiv. Om det inte är det du menar så ber jag dig se över hur du skriver. Vi har också 90-100-åringar genomgående på bägge sidor av släkten, så jag har gott hopp. Jag har också gott hopp om att jag uppfostrar självständiga barn som klarar sig om det värsta skulle hända.