Treåringen har tagit över vad gör man?

Låter verkligen kämpigt.
Har ni observerat VAD det är som triggar dessa känslor?
Hur är språket?
Det känns som att han har ett behov som han inte kan uttrycka och går i affekt kanske bara trots eller båda.

Jag har en metod som jag använder när jag försöker att reda ut konflikter med barn för att förstå situationen som skett och det är genom att rit prata.
Kort och gott ritar jag miljön där situationen har skett och pratar lugnt kring miljön och jag placerar de inblandade i miljön och fokuserar på ansiktsuttrycken och kroppsspråket på de inblandade tex arga eller ledsna ögon och en hand som flyger upp och nyps (inget avancerat utan enkla streckgubbar) och beskriver / pratar under tiden  tex att säga - Vi lekte med bilarna och hade jätteroligt (  då har gubben glad mun och ögon) sedan tutade jag med min bil bakom din och då blev du ARG??!! jag sade till dig att ok du vill inte att jag tutar men du blev bara argare och nöp mig??!!
Det gjorde ont och jag blev ledsen. Paus.
Vänta in om sonen säger något.
Är det tyst så kan du bara lugnt säga att man får bli arg ( frustrerad , besviken mm) men då måste man prata INTE göra illa någon.

Denna metod kan  kanske funka för er.

Annats tycker jag att ni har hittat en bra metod och kämpar på.

När barnet har lugnat ned sig brukar jag locka barnet till mig med papper och pennor.
Brukar också innan gå ner på huk och titta på barnet lugnt och fråga om den behöver en kram, ofta vill dem det och tycker att det är skönt när den vuxne trots, det som skett, kan vara just en vuxen och ge tröst.
Du vet det kända ordspråket, älska mig som mest när jag förtjänar det som minst.
Man kan också ibland kunna locka med sig dem med att säga, kom, vi går och hämtar papper och penna så ska jag visa dig något!