Borgerlig vigsel utan barnen

Inte konstigt alls och jag tänker som du, att de inte missar så mycket. Vår son var fem år när vi gifte oss borgerligt. 
Jag tror inte att han minns särskilt mycket av den dagen. 

Jag tycker också att det där är väldigt märkligt.
Jag brukar vända på det, att bli bjuden som gäst till ett dop, ett bröllop eller liknande är en ära. Det är jättefint och det värdesätter jag.
Blir jag inte bjuden så är det så. Punkt. Det kan finnas vilka anledningar som helst till det, men det kan jag inte gå runt och fundera på eller bli sur över. 
Samma om brudparet i det här fallet väljer att ha en egen ceremoni på det vis de själva önskar, det är väl det som är det viktigaste??

När vi gifte oss så var det ändå "skönt" tyckte vi att vi hade syskon som gjort hela den släkt/familje-grejen som folk väntar sig. Det var trerätters, häst -och vagn, party mm, en sorts bröllop som är jättetrevligt på alla vis men som inte var för oss. Vi ville inte det så. Så det var skönt att känna att vi kunde ducka den, släkten hade fått sitt