När blev det lättare med era barn

Jag har barn i åldrarna bebis, småbarn, högstadiebarn. Min erfarenhet är fortfarande: små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer.

Inga diagnoser.

Med tonåringen har det varit mobbning, kommit hem full, INTE kommit hem och vi har irrat runt som galningar för att hitta henne. I min krets har tonårsföräldrar fått uppleva saker som; tonårsgraviditet, drogproblem, online-grooming från äcklig gubbe. Det är lite annan liga med småbarnen, även om det såklart är intensivt det med.

Med detta sagt bor vi inte på något "orten"-ställe, utan i ett av de mer välbärgade områdena i vår stad, högutbildade med vettiga jobb, och så ser vår krets ut med.

Till TS: Det går i vågor. Det blir skillnad när barnen kommer upp lågstadieålder ändå. Barnet blir lite mer självgående, kan lämnas hemma en sväng här och där, kan rodda själv med enklare mellanmål vid behov m.m. Så är det ju annat som kommer istället; läxläsning, logistik kring aktiviteter, "lilla tonåren" - den biten. Men du kan åtminstone gå på toa själv, sova lite längre en lördagsmorgon.