Han lägger sig i min uppfostran

Ta ett par kliv bakåt och ta in saken i sin helhet. Kanske är det här ett återkommande problem inom fler områden än barn? Kanske bygger de problem han ser runt barnen på något helt annat?
I vilket fall har ni uppenbarligen ett problem med kommunikationen, och den behöver ni ta på allvar.

Jag menar generellt att du inte ska fokusera helt på just det du stör dig på, utan att se saker ur ett annat perspektiv. Gör han på liknande sätt i andra sammanhang? Finns det något annat underliggande, där attityden till barnen mer är ett symptom på något annat?