Han lägger sig i min uppfostran

Ta snacket en dag när ni två sitter i lugn och ro, att du förstår att han vill komma med goda råd men att du måste få uppfostra dina barn som du anser är riktigt och att du inte vill att han kommer med fler kommentarer.

Kan han inte respektera detta får du inse att du råkat hamna ihop med en riktig besserwisser och att ni kanske borde göra slut.

Jag hoppas att han inte gör detta så att dina barn hör och märker det. Minns från min egen uppväxt hur pappas nya kvinnor ofta skulle jämföra mig med sina barn. Och alltid då att jag var sämre på nåt sätt och hennes barn var perfekta.

Sen är det säkert så att din kille har glömt det jobbiga med hans son, för det gör man, när barnen växer upp så minns man inte alla jobbiga vaknätter, trotsåldrarna och kladdet, utan det man minns är de roliga stunderna. Sen att hans barn var ensambarn, ja, då bråkar man ju inte med syskon... 

Jag tycker att du ska säga ifrån ordentligt. Att du sköter uppfostran av dina barn, att om du vill ha råd från honom så ber du om det, att utifrån hur hans son blivit så kanske just hans råd inte är de du skulle efterfråga allra först. Stå upp för dina barn och dig själv som förälder!

Jag hoppas att ni inte bor ihop.

Bor ni ihop?

Ta ett par kliv bakåt och ta in saken i sin helhet. Kanske är det här ett återkommande problem inom fler områden än barn? Kanske bygger de problem han ser runt barnen på något helt annat?
I vilket fall har ni uppenbarligen ett problem med kommunikationen, och den behöver ni ta på allvar.

Vad menar 

Jag menar generellt att du inte ska fokusera helt på just det du stör dig på, utan att se saker ur ett annat perspektiv. Gör han på liknande sätt i andra sammanhang? Finns det något annat underliggande, där attityden till barnen mer är ett symptom på något annat?