Han lägger sig i min uppfostran

Ta snacket en dag när ni två sitter i lugn och ro, att du förstår att han vill komma med goda råd men att du måste få uppfostra dina barn som du anser är riktigt och att du inte vill att han kommer med fler kommentarer.

Kan han inte respektera detta får du inse att du råkat hamna ihop med en riktig besserwisser och att ni kanske borde göra slut.

Jag hoppas att han inte gör detta så att dina barn hör och märker det. Minns från min egen uppväxt hur pappas nya kvinnor ofta skulle jämföra mig med sina barn. Och alltid då att jag var sämre på nåt sätt och hennes barn var perfekta.

Sen är det säkert så att din kille har glömt det jobbiga med hans son, för det gör man, när barnen växer upp så minns man inte alla jobbiga vaknätter, trotsåldrarna och kladdet, utan det man minns är de roliga stunderna. Sen att hans barn var ensambarn, ja, då bråkar man ju inte med syskon... 

Jag tycker att du ska säga ifrån ordentligt. Att du sköter uppfostran av dina barn, att om du vill ha råd från honom så ber du om det, att utifrån hur hans son blivit så kanske just hans råd inte är de du skulle efterfråga allra först. Stå upp för dina barn och dig själv som förälder!

Jag hoppas att ni inte bor ihop.

Bor ni ihop?

Ta ett par kliv bakåt och ta in saken i sin helhet. Kanske är det här ett återkommande problem inom fler områden än barn? Kanske bygger de problem han ser runt barnen på något helt annat?
I vilket fall har ni uppenbarligen ett problem med kommunikationen, och den behöver ni ta på allvar.

Vad menar 

Jag menar generellt att du inte ska fokusera helt på just det du stör dig på, utan att se saker ur ett annat perspektiv. Gör han på liknande sätt i andra sammanhang? Finns det något annat underliggande, där attityden till barnen mer är ett symptom på något annat?

O ja, så där höll mitt ex på och det är därför han är ett ex. 

Jag har en son som bara var snäll, väluppfostrad och välkomnande mot mitt ex när det väl var dags för dem att ses. 

Det kan man inte påstå att mitt ex var. Han hade synpunkter på allt i min uppfostran. Han diskuterade till och med mitt (bristfälliga) föräldraskap med sin syster, som inte hade några barn, och med sina vänner för att sedan framföra deras åsikter till mig. 

I vårt fall var mitt barn tonåring då och exet hade ett barn i förskoleåldern men han visste ändå allt om hur man ska uppfostra tonåringar. 

Jag försökte förklara skillnaden för honom men det var först när hans vän , som också hade tonåringar, konstaterade att min son verkade vara en helt normal tonåring som poletten verkade trilla ner. 

Jag har varit ensamstående på heltid med min son från början och är stolt över den fina person han har blivit. Mina grannar kommer fram till mig spontant och säger hur trevlig och väluppfostrad sonen är.

Det värmer verkligen när man känner sig konstant otillräcklig som ensamstående. 

Sonen har dessutom bra betyg, läser massor och har aldrig hållit på med dumheter. 

Fast mitt ex såg tydligen bara fel. Han fattade inte hur otroligt sårande det var för mig eftersom jag har varit ensamt ansvarig för sonens uppfostran och det har varit tufft många gånger. 

Jag har en väninna vars barn går i samma skola som exets barn och det har tydligen varit mycket problem med hans barn som har mobbat och varit elak mot andra barn. Undrar var hon får det ifrån?

I ditt fall tror jag att du måste berätta hur hans ?råd? får dig att känna. I bästa fall är det obetänksamhet från hans sida, i värsta fall har han fler dåliga sidor som mitt ex. 

Om du berättar hur du känner och han fortsätter ändå så är det en rejäl varningsflagga.