Blandade känslor kring graviditet

Har precis plussat och borde vara i v 5-6. Har ett barn sedan tidigare med samma kille och vi bor tillsammans.

Har ännu inte vågat berätta för honom då han vid flera tillfällen uttryckt att han inte vill ha fler barn. 

Självklart borde han ju ha vidtagit åtgärder om han vill vara helt säker på att inte få fler och han har kommit i mig flera gånger fastän han vet att jag inte använder någon preventivmedel, så det borde inte vara någon chock för honom på så sätt. 

Så diskussioner om att "vill han inte bli pappa igen så borde han skydda sig" känns onödiga. Nu är vi där vi är och om man bortser från oron över att berätta för honom och vad det kan få för konsekvenser så är jag väldigt glad. 

Föreställer mig olika utgångar i detta och worst case scenario är att vi går isär och att jag då bara skulle ha vårt tidigare gemensamma barn på halvtid. 

Att klara 2 barn själv skrämmer mig inte, varken energimässigt eller ekonomiskt. Men att ha mitt barn på halvtid vet jag inte om jag skulle klara..

Om detta värsta scenario skulle inträffa, hur ska man egentligen tänka kring att ha sitt nuvarande barn på heltid och avbryta graviditeten, eller ha på halvtid och behålla graviditeten. Båda valen ger mig extrem ångest.. Nu har jag ju som sagt inte berättat än, men vill ha en klar plan beroende på reaktionen jag får.

Förstår att ingen kan svara åt mig, men lite tankar från andra skadar inte när ens egna tankar snurrar. 

Är det någon som gått isär pga liknande och då börjat ha tidigare barn på halvtid? Vad gör man för att klara det och hur har barnet/en tagit det?

En del av mig vill berätta för honom nu, nu nu, jag hatar att ha hemligheter och om det varit omvänt hade jag velat veta så fort som möjligt. En annan del av mig vill boka tid hos gyn och se om det ens finns något som lever först, har haft missfall tidigare och det är ju trots allt som vanligast de första veckorna.