Blandade känslor kring graviditet

Nej, ditt beslut ska vara oberoende av hur han kan tänkas reagera. Räkna med negativt, åtminstone till en början. Han kanske ändrar sig. Men du måste veta vad du vill först.

Du skriver att du är ok med att ni går isär. Känns som att du har svaret där. Känns ärligt talat som att ni inte borde vara ihop längre med den inställningen, och bara för den sakens skulle borde du göra abort.

Så länge barnen är små kommer du inte riktigt ha dem på halvtid, men ganska snart, och det kommer att hålla i sig i bra många år, minst. Man överlever garanterat, men det kan ta ett tag att vänja sig.

Personligen skulle jag göra abort, oavsett utkomst. Fundera gärna sedan på om er relation verkligen är så bra... Med tanke på hur du tror att han kan reagera (göra slut, bli upprörd mm) och med tanke på att du verkar rätt ok med att gå isär. Känns inte som den där livslånga djupa kärleken direkt, så det kan vara läge att fundera på om ni verkligen ska fortsätta oavsett.

Prata med varandra. Det låter som att du eventuellt oroar dig i onödan. Ja, i värsta fall vill han gå isär. Men då får du fatta beslut utifrån det. Men det kan ju också vara så att han, ställd inför faktumet att du nu är gravid, mjuknar och vill fortsätta vara en familj, och börjar se fram emot ett barn till. Då behöver du ju inte gå rund och våndas? Så berätta, se vad han säger först innan du fattar några beslut. 

Min sambo ville inte ha barn i närtid. Sen råkade jag bli gravid och nu är han jätteglad att det blev som det blev. Inte ett tillvägagångssätt jag rekommenderar, men ibland blir det så, det behöver inte vara en katastrof.

Börja med att prata med din kille. Ja, han säger att han inte vill ha fler barn, men när faktumet är att du faktiskt är gravid kan han ju mycket väl tänka annorlunda. Ni har ju som sagt redan ett barn ihop och han vill väl inte ha det barnet på halvtid heller, eller nödvändigtvis ens göra slut med dig. Så det kan ju vara så att du oroar dig helt i onödan. 

Du har ju inte lurat honom, utan ni är ju båda "skyldiga" till att situationen ser ut som den gör, så han har ju inte rätt att bli arg på dig över det här. Om du faktiskt börjar bli rädd för hans reaktion kanske det bör säga dig något om er relation och om du bör fortsätta den, oavsett vad som händer nu med den här graviditeten. 

Ska ni fortsätta ihop bör du ju kunna prata med varandra om det här, och sånt som känns jobbigt. Du säger att du nästan vill gå till gyn först för att se om det ens finns nåt där, men om du nu skulle ha fått ett tidigt missfall, skulle du då inte prata med din kille om det ändå? Be om hans hjälp och stöd igenom det?

Allt beror ju på hur gammal det äldre barnet är. Helst ska väl barn inte bo varannan vecka förrän de är runt 3. Jag har själv varit rädd för det om jag eller min kille skulle gå isär, har en son som snart fyller tre. Nu blev det inte så att vi gjorde slut men flyttade isär på deltid och sonen är mest hos mig men brukar sova nån natt där på helgerna och så sover min sambo här nån eller några nätter i veckan också.. Och så väntar vi ett till barn också. 

Sen tänker jag att du inte vet än hur det faktiskt är att vara ensamstående , jag har varit det förut (med ett barn från ett tidigare förhållande) och det är inte lätt.