Skillnad på socanmälningar?

På vilket sätt anser vården att du inte har sjukdomsinskt?
Har tackat nej till behandling?

Min erfarenhet är att man måste vara mycket tillmötesgående med psykvården. Annars kan de börja tjafsa och ställa till problem. Mitt råd är att du lyssnar på läkarna om du vill slippa problem. 

Det är inte frågan om vad du är pigg på, inte om du vill behålla dina barn. Du får väl avvakta och se hur hårda soc tänker vara.

Precis, även om du går med på vård så kanske det inte räcker för att behålla barnen i hemmet. Allt beror på hur stora besvär du anses ha, om din sjukdom kommer att gå ut över barnen eller inte. Och tänk då inte att det är bortkastat det du gör, för det är fortfarande frågan om att få träffa dem regelbundet, om de kanske kan bo hemma deltid, eller vad nu soc tänker sig.

ASPD? Det är allvarligt. Vill inte skrämma dig eller måla fan på väggen, men det där är en tung diagnos i sammanhanget. Men du måste inte bara godta den rakt av, en sådan diagnos kan man omöjligt sätta efter ett besök, det krävs en rejäl utredning för det! Och visst, du är dömd för brott, misstänkt för brott men inte lagförd för något och i lagens mening därmed inte kriminell! Det du dömdes för hoppas jag ligger längre bak i tiden så de inte kan dra upp det iaf.

Vad är det du "gör" som de anser att du inte förstår?

Så ts. Efter att ha läst länkarna kan vi konstatera att du (i oförstånd) har våldtagit någon (inte minderårig), preskriberat. Du har dessutom utretts för fler sexualbrott, bl a våldtäkt igen, även misshandel. Utöver det "skadar" du andra människor, hur då? Fysiskt? Psykiskt? Och vad var det för "dumheter" du sysslade med som fick den där psykoterapeuten att kontakta dig? Vad är det för sexuella beteenden du har som är olagliga men ändå inte orsakar lidande men som ändå går ut över ditt jobb? Har du köpt prostituerade på arbetstid, eller vadå?

Det är fullt förståeligt att du saknar sjukdomsinsikt. Du beskriver det som att du inte lider, och det tror jag stämmer helt, men det hänger ihop med den störning du har. Antagligen skulle man kalla det sociopati. Har man inte mycket till samvete så mår man så klart inte dåligt över vad man utsätter andra för. Det är också därför du kan anses vara farlig för dina egna barn. Vårdens bedömning (ASPD) verkar helt korrekt i vilket fall utifrån det jag kan läsa om det du har skrivit.

Jag förstår inte varför du fortsätter att söka upp vården när du uppenbarligen inte vill förändras som person. Så jäkla kul kan det väl inte vara att prata med dem, passa tider, betala upp till frikort mm. Om jag vore du, med eller utan störning, skulle jag hellre lägga tiden på annat. Till slut tröttnar man på den där cirkusen och manipulationen. Skulle dock säga att de du har pratat med verkar lite bakom flötet, självklart blir det svårt att behandla någon som inte ser det som ett problem. De vet ju att du bara är där för skojs skull och saknar insikt, att du inte verkar ha någon som helst önskan att behandlas, de vet om din bakgrund och hur du fungerar (i breda drag) och ändå blir de förvånade. Och ändå är det de som sitter med sina utbildningar och borde fatta bättre. Nåja.

En sådan person som du är minst allmänfarlig, men beroende på hur stark din störning är kan du vara en stor fara för andra och ja, du behöver utredas, eventuellt låsas in så du inte kan våldta, misshandla eller på annat sätt skada andra.

Att ha hela och rena barn är ett minimum idag. Det dög kanske som krav på 60-talet men idag krävs det att barn har fungerande föräldrar som finns där såväl fysiskt som emotionellt, intellektuellt och ekonomiskt.

Om du inte har sjukdomsinsikt så brister du som förälder i flera aspekter.

Det var ett misstag av Sverige att demontera mentalsjukhusen. Jag menar inget illa mot dig, men vissa blir mentalt sjuka och behöver vård och då ska man få det också men idag är folk utlämnade till att klara sig själva bäst de kan och det går inte så bra.

Om soc skulle få en sådan sammanfattning skulle de omgående sätta ett LVU på dina barn, om inte mamman finns i bilden förstås och kan ta hand om barnen på heltid. Säkert är iaf att soc nog aldrig mer skulle tillåta dig att ha dem i någon större utsträckning, det borde aldrig mer bli aktuellt med någon form av boende i alla fall. Var är mamman i det hela förresten? Hur reagerar hon på din störning?

Ja, intresset för det mänskliga psyket förstår jag helt och fullt, även aspekten att lära sig för att passa in i samhället. Det sociala samspelet är i stort sett verkligen ett spel för vissa personer. Man behöver vara på ett visst sätt för att accepteras. Med det i åtanke borde det ligga i ditt eget intresse att sluta skada andra, för övrigt. Om du inte känner något särskilt behov av att vara en del av samhället så kan det ju räcka med tanken att du helst vill slippa sitta inlåst någonstans, antingen i fängelse eller på någon institution. Egennyttan, så att säga.

Det kan bli så att de kallar dig till möte direkt, men jag vill minnas att man försöker nå personen via telefon först. Det kommer dock sannolikt inte att läggas ner efter bara ett samtal. Man kan nog lugnt räkna med "något stort" snarare. Jag tvivlar på att soc kommer att erbjuda dig hjälp, de har inte sådana resurser eller någon sådan funktion som du behöver, dvs psykiatrisk omvårdnad som ska skötas via landstinget (eller landstingsanslutna). Det är där du får den hjälp och vård som du behöver.

De som hela tiden försöker få dig att ta emot vård när det är uppenbart att du inte är mottaglig, som de kallar det i dessa kretsar. Du sökte vård en gång nu, vad var tanken då? Var det också bara för skojs skull eller hade du någon tanke om att verkligen söka hjälp? Varför ville de inte ta emot dig? Det kanske står någonstans, men jag har isf missat dessa detaljer.

Okej, förlåt om jag varit hård i mina kommentarer. Det är lite svårt att veta ibland vad det är för person och blir lite för lätt att generalisera.

Fint att du jobbat på det emotionella för det är ju typ egentligen det som barnen behöver. Pengar måste inte finnas i överflöd men relationerna är viktiga.

Blir det nu en socgrej så var ärlig med någon i din omgivning som känner dig väl och kan bekräfta att alla mår bra.

Vid en utredning så går de ju igenom alla aspekter av ditt liv men om barnen redan blivit utredda så har du ju koll på vad de brukar vilja veta, så det blir ev. samma visa igen.

Jag tror allt är lögn och han bara vill ha uppmärksamhet och provocera 

Härdade eller inte så är det deras skyldighet att utreda om det finns fara för barnen eller inte, och en sådan beskrivning av din personlighet är verkligen en varningsflagga som de skulle ta på allvar. Du får väl se vad de fått för information från vården.

När jag skrev direkt så menar jag utan att ringa först. De har tekniskt sett två veckor på sig att agera om det inte verkar akut så barn behöver hämtas på fem minuter. Även om det går mer än två veckor så kan man inte räkna med att de inte hör av sig, för om det gäller barn kommer de att följa upp på ett eller annat sätt.

Kan det vara så att de lägger ihop tidigare information kring dig med det vårdbesöket du hade då du blev anmäld? Dåligt skött från deras sida iaf att hantera det på så sätt, att inte försöka ge dig vård alls utan bara göra en anmälan. Den borde så klart göras ändå, men de sviker vårdsökande om de gör så här. Men var försiktig med att ha din egen moral och etik som rättesnöre, den biten verkar ju inte helt tillförlitlig. Du skriver t ex längre upp att du avstår från vissa saker pga risk, men ändå verkar det som att du fortsätter utsätta andra för elakheter. Försök hellre ta lagen som riktmärke till att börja med, och utöver det så gott du har förstånd till att veta vad som sårar andra ändå och undvik sådant också. Det är väl mitt allmänna råd, även om jag vet att du inte bett om det. Det vore åtminstone bättre så för omgivningen.

Lura inte dig själv, för det finns inga sådana kopplingar. Enda skillnaden är om det är akut eller icke akut. Det kan ta tid ändå.

Om de inte kan bevisa något så blir det svårt att blanda ihop dina två "jag", bara det de faktiskt kan härröra till just dig.

Du låter allt mer som en sociopat. Har du tillräckligt med insikt för att förstå att det kanske är vad du är?

Ja, det där var ju ett rent idiotresonemang från personen på ett sätt, men om du redan hade avslöjat att du var där mer eller mindre för skojs skull så nej, då har man inte rätt motivation. Vill du få behandling alls? Ser du någon nytta med det? Vari ligger din motivation?

De gör självklart ingen anmälan för att jävlas med dig och de kan inte heller sitta och ljuga för att "rigga" dig. Du får väl se vad de säger när de kontaktar dig.

Om allt du skriver är snart så kommer de inte lägga ner någon utredning. Du kommer att förlora vårdnaden om dina barn och bli tvångslinlagt. 

Sociopat är ett ord som användes mer längre bak i tid och som numera går under ASPD. En del tycker att termen är rent nedsättande, för mig är det tydligare när man skiljer mellan t ex sociopater, psykopater och andra s.k. antisociala beteenden. Det finns mycket intressant att läsa om sådana personer, googla eller titta på YouTube! Jag känner igen mycket kring bristande empati, utnyttjande för egna syften, viss manipulation mm i dina kommentarer.

De lär nog ta stöd i journalen för anmälan då. Även om de anser dig vara en möjlig fara så säger de ju samtidigt att du inte har rätt slags motivation och då blir det inte heller någon behandling.

Synd. Du skulle behöva vård. Inte för vårdens skull så, utan för att nå större insikter kring hur andra fungerar så att du kanske minskar ner på sånt beteende som drabbar andra. Jag tror inte det finns så särskilt framgångsrik terapi mot sociopati nämligen, men man kan ibland ändra lite i tankemönstren. Det vore klart bättre för omgivningen om ditt agerande inte skulle drabba andra. Dina barn verkar du åtminstone försöka behandla rätt väl, om jag tolkat dina kommentarer korrekt? Du verkar försöka utveckla ditt beteendemönster mot dem så att det passar in i hur en bra förälder är, osv?

Den bilden säger absolut ingenting om du manipulerar och provocerar.