Skillnad på socanmälningar?

Om du inte har barn: Soc kontaktar dig, du tackar nej till insatser, de tackar för samtalet och går. Inget händer utöver det.

Om du har barn: Soc kontaktar dig, om du inte tackar ja till insatser kommer de antagligen att fokusera på oro för dina barn istället, med allt det innebär.

Insatser kan i ditt fall vara att ta hjälp av vården så gott du kan. Det kan vara föräldrakurser. Det kan vara avlastningshem, eller andra insatser där barnen inte bor hemma hela tiden.

Det är tyvärr inte säkert att de anser att barnen kan bo hemma beroende på ditt mående.

Ja, men inte bara en gång utan ALLT du kan göra, dvs terapi, medicinering eller vad som nu behövs. Och ändå är det inte säkert att det räcker, eftersom det till stor del beror på vad du lider av. (Du behöver så klart inte berätta här i forumet vad det gäller.)

Man kan må skit och ändå ha full koll på läget, och ändå finns det de som inte fattar att ingen lider för den sakens skull. Och ja, ibland kanske man behöver stöttning också förstås, men det ska inte stå och falla med soc godtycklighet.

Det är inte frågan om vad du är pigg på, inte om du vill behålla dina barn. Du får väl avvakta och se hur hårda soc tänker vara.

Precis, även om du går med på vård så kanske det inte räcker för att behålla barnen i hemmet. Allt beror på hur stora besvär du anses ha, om din sjukdom kommer att gå ut över barnen eller inte. Och tänk då inte att det är bortkastat det du gör, för det är fortfarande frågan om att få träffa dem regelbundet, om de kanske kan bo hemma deltid, eller vad nu soc tänker sig.

ASPD? Det är allvarligt. Vill inte skrämma dig eller måla fan på väggen, men det där är en tung diagnos i sammanhanget. Men du måste inte bara godta den rakt av, en sådan diagnos kan man omöjligt sätta efter ett besök, det krävs en rejäl utredning för det! Och visst, du är dömd för brott, misstänkt för brott men inte lagförd för något och i lagens mening därmed inte kriminell! Det du dömdes för hoppas jag ligger längre bak i tiden så de inte kan dra upp det iaf.

Var får du dessa fantasier ifrån...?

Vad är det du "gör" som de anser att du inte förstår?

Links or it didn't happen... Hur vet du att det är samma ts?

Tack.

Tack för alla länkar, ska kolla dem strax.

TS:

De gör båda delarna. Dels behöver man ha papper som skickas över men soc kommer garanterat vilja prata med läkaren som anmält också.

Ja, tung. Om du inte fattar det själv så är det en diagnos som kan bli riktigt farlig. Bristande empati, bristande ånger, generellt bristande insikt kring att man kan skada eller såra andra. Det är ingen bra diagnos öht, men kan bli rent farlig om man har barn. Allt beror på hur allvarlig grad man har, men bara att den diskuteras tyder på allvarliga problem. Jag skulle gissa att du behöver både medicin och terapi om du vill ha en chans att bli något bättre. Jag vet ärligt talat inte om det finns någon ordentlig hjälp, men tror att man iaf kan behandla till viss del. Det borde ligga i ditt eget intresse eftersom du har barn, men samtidigt fattar jag att du antagligen inte känner det själv, just pga diagnosen.

Du kan börja läsa här: sv.wikipedia.org/wiki/Antisocial_personlighetsst%C3%B6rning

Så ts. Efter att ha läst länkarna kan vi konstatera att du (i oförstånd) har våldtagit någon (inte minderårig), preskriberat. Du har dessutom utretts för fler sexualbrott, bl a våldtäkt igen, även misshandel. Utöver det "skadar" du andra människor, hur då? Fysiskt? Psykiskt? Och vad var det för "dumheter" du sysslade med som fick den där psykoterapeuten att kontakta dig? Vad är det för sexuella beteenden du har som är olagliga men ändå inte orsakar lidande men som ändå går ut över ditt jobb? Har du köpt prostituerade på arbetstid, eller vadå?

Det är fullt förståeligt att du saknar sjukdomsinsikt. Du beskriver det som att du inte lider, och det tror jag stämmer helt, men det hänger ihop med den störning du har. Antagligen skulle man kalla det sociopati. Har man inte mycket till samvete så mår man så klart inte dåligt över vad man utsätter andra för. Det är också därför du kan anses vara farlig för dina egna barn. Vårdens bedömning (ASPD) verkar helt korrekt i vilket fall utifrån det jag kan läsa om det du har skrivit.

Jag förstår inte varför du fortsätter att söka upp vården när du uppenbarligen inte vill förändras som person. Så jäkla kul kan det väl inte vara att prata med dem, passa tider, betala upp till frikort mm. Om jag vore du, med eller utan störning, skulle jag hellre lägga tiden på annat. Till slut tröttnar man på den där cirkusen och manipulationen. Skulle dock säga att de du har pratat med verkar lite bakom flötet, självklart blir det svårt att behandla någon som inte ser det som ett problem. De vet ju att du bara är där för skojs skull och saknar insikt, att du inte verkar ha någon som helst önskan att behandlas, de vet om din bakgrund och hur du fungerar (i breda drag) och ändå blir de förvånade. Och ändå är det de som sitter med sina utbildningar och borde fatta bättre. Nåja.

En sådan person som du är minst allmänfarlig, men beroende på hur stark din störning är kan du vara en stor fara för andra och ja, du behöver utredas, eventuellt låsas in så du inte kan våldta, misshandla eller på annat sätt skada andra.

Om soc skulle få en sådan sammanfattning skulle de omgående sätta ett LVU på dina barn, om inte mamman finns i bilden förstås och kan ta hand om barnen på heltid. Säkert är iaf att soc nog aldrig mer skulle tillåta dig att ha dem i någon större utsträckning, det borde aldrig mer bli aktuellt med någon form av boende i alla fall. Var är mamman i det hela förresten? Hur reagerar hon på din störning?

Ja, intresset för det mänskliga psyket förstår jag helt och fullt, även aspekten att lära sig för att passa in i samhället. Det sociala samspelet är i stort sett verkligen ett spel för vissa personer. Man behöver vara på ett visst sätt för att accepteras. Med det i åtanke borde det ligga i ditt eget intresse att sluta skada andra, för övrigt. Om du inte känner något särskilt behov av att vara en del av samhället så kan det ju räcka med tanken att du helst vill slippa sitta inlåst någonstans, antingen i fängelse eller på någon institution. Egennyttan, så att säga.

Det kan bli så att de kallar dig till möte direkt, men jag vill minnas att man försöker nå personen via telefon först. Det kommer dock sannolikt inte att läggas ner efter bara ett samtal. Man kan nog lugnt räkna med "något stort" snarare. Jag tvivlar på att soc kommer att erbjuda dig hjälp, de har inte sådana resurser eller någon sådan funktion som du behöver, dvs psykiatrisk omvårdnad som ska skötas via landstinget (eller landstingsanslutna). Det är där du får den hjälp och vård som du behöver.

De som hela tiden försöker få dig att ta emot vård när det är uppenbart att du inte är mottaglig, som de kallar det i dessa kretsar. Du sökte vård en gång nu, vad var tanken då? Var det också bara för skojs skull eller hade du någon tanke om att verkligen söka hjälp? Varför ville de inte ta emot dig? Det kanske står någonstans, men jag har isf missat dessa detaljer.

Härdade eller inte så är det deras skyldighet att utreda om det finns fara för barnen eller inte, och en sådan beskrivning av din personlighet är verkligen en varningsflagga som de skulle ta på allvar. Du får väl se vad de fått för information från vården.

När jag skrev direkt så menar jag utan att ringa först. De har tekniskt sett två veckor på sig att agera om det inte verkar akut så barn behöver hämtas på fem minuter. Även om det går mer än två veckor så kan man inte räkna med att de inte hör av sig, för om det gäller barn kommer de att följa upp på ett eller annat sätt.

Kan det vara så att de lägger ihop tidigare information kring dig med det vårdbesöket du hade då du blev anmäld? Dåligt skött från deras sida iaf att hantera det på så sätt, att inte försöka ge dig vård alls utan bara göra en anmälan. Den borde så klart göras ändå, men de sviker vårdsökande om de gör så här. Men var försiktig med att ha din egen moral och etik som rättesnöre, den biten verkar ju inte helt tillförlitlig. Du skriver t ex längre upp att du avstår från vissa saker pga risk, men ändå verkar det som att du fortsätter utsätta andra för elakheter. Försök hellre ta lagen som riktmärke till att börja med, och utöver det så gott du har förstånd till att veta vad som sårar andra ändå och undvik sådant också. Det är väl mitt allmänna råd, även om jag vet att du inte bett om det. Det vore åtminstone bättre så för omgivningen.

Om du betänker att ts antagligen har någon slags ASPD så kanske du kan förstå hur det skulle roa en sådan person att se vårdpersonal vända och vrida sig inför hans situation och personlighet (talar generellt nu, måste inte vara sant för just ts), eller som enligt hans egen beskrivning för att han vill förstå hur andra människor fungerar så han kan fungera i samhället. Du jobbar ju inom vården själv och kanske har stött på liknande förut, fast möjligen då i mildare former.

Lura inte dig själv, för det finns inga sådana kopplingar. Enda skillnaden är om det är akut eller icke akut. Det kan ta tid ändå.

Om de inte kan bevisa något så blir det svårt att blanda ihop dina två "jag", bara det de faktiskt kan härröra till just dig.

Du låter allt mer som en sociopat. Har du tillräckligt med insikt för att förstå att det kanske är vad du är?

Ja, det där var ju ett rent idiotresonemang från personen på ett sätt, men om du redan hade avslöjat att du var där mer eller mindre för skojs skull så nej, då har man inte rätt motivation. Vill du få behandling alls? Ser du någon nytta med det? Vari ligger din motivation?

De gör självklart ingen anmälan för att jävlas med dig och de kan inte heller sitta och ljuga för att "rigga" dig. Du får väl se vad de säger när de kontaktar dig.

Du ser inte dragen av ASPD i ts sammanlagda trådar..? Den sista om Dumpen räknar jag inte, men de övriga verkar vara samma person åtminstone.

Det låter konstigt om du aldrig råkat på någon som tillhör kategorin måste jag säga. Nog för att de inte är jättevanliga men de är ju knappast unika heller. Men det beror väl på hur länge du jobbade inom psyk också.

Iofs sant det där sista.

Sociopat är ett ord som användes mer längre bak i tid och som numera går under ASPD. En del tycker att termen är rent nedsättande, för mig är det tydligare när man skiljer mellan t ex sociopater, psykopater och andra s.k. antisociala beteenden. Det finns mycket intressant att läsa om sådana personer, googla eller titta på YouTube! Jag känner igen mycket kring bristande empati, utnyttjande för egna syften, viss manipulation mm i dina kommentarer.

De lär nog ta stöd i journalen för anmälan då. Även om de anser dig vara en möjlig fara så säger de ju samtidigt att du inte har rätt slags motivation och då blir det inte heller någon behandling.

Synd. Du skulle behöva vård. Inte för vårdens skull så, utan för att nå större insikter kring hur andra fungerar så att du kanske minskar ner på sånt beteende som drabbar andra. Jag tror inte det finns så särskilt framgångsrik terapi mot sociopati nämligen, men man kan ibland ändra lite i tankemönstren. Det vore klart bättre för omgivningen om ditt agerande inte skulle drabba andra. Dina barn verkar du åtminstone försöka behandla rätt väl, om jag tolkat dina kommentarer korrekt? Du verkar försöka utveckla ditt beteendemönster mot dem så att det passar in i hur en bra förälder är, osv?

Jättesynd att du inte bryr dig om du skadar andra! Men bra iaf att du gör rätt mot dina barn. Det är jätteviktigt. Kan vara så att du ändå har en inneboende instinkt om att skydda din avkomma. Oavsett orsak så är det ju bra för dem, och tur, så har de en chans till en bättre barndom än annars.