Känner mig dömd av mitt barns rektor

Det kan ju vara så att skolan bedömer just ert barn som fullständigt kapabel men jäkligt bekväm och att ni föräldrar är för eftergivna som låter honom sitta hemma från skolan.

Om ni väljer att kontakta soc eller andra instanser för föräldrakurser är upp till er (Komet är en kurs som har bra rykte), men just när det gäller hemmasittare kan inte skolan göra så mycket, och ansvaret ligger inte heller på skolan att få dit barnet utan på vårdnadshavarna. Skolan kan erbjuda en trygg miljö och praktiska lösningar, men det förutsätter att barnet är på plats.

Jo, det är exakt vad det är. Skolans del av motivationen består av att skapa en välkomnande miljö, t ex.

ADHD? Det är ok att använda rätt ord. Det kan skapa större förståelse. Har ni pratat med BUP?

...såvida skolan inte redan erbjuder allt slags stöd som de kan. Då kommer soc börja snegla på ts istället, som vid det laget också lär ha fått en orosanmälan på sig från skolans sida eftersom de inte ser till att barnet är på plats.

Vi vet ju inte vad skolan har haft för åtgärder, anpassningar mm hittills så man kan inte bara gapa om att skolan ska tvingas si eller så, för det finns gränser för vad man kan förvänta sig från deras håll, och vi vet inte om de gör typ ingenting eller om de redan har erbjudit allt, eller mitt emellan.

Vi kan ju börja med att ts berättar vilka anpassningar som gjorts innan vi spekulerar i att de inte behandlar barnet rätt!

Var har du grund för dessa påståenden om hur skolan har behandlat ts barn?

Ja jag förstår att just du tycker att det låter dumt, men de umgås med ts barn i flera timmar dagligen och ser väl vad hon är kapabel till och inte, ser hur hon reagerar för olika saker, kanske (flämt!) pratar med barnet och lär känna henne!

Sluta döma andra efter din egen snäva världsbild bara för att du och dina barn har blivit konstigt bemötta.Jaha, jag trodde nämligen att det var ts barn vi diskuterade i tråden.

Nej, men samhällsandan.

Samtidigt är vissa unga väldigt bekväma av sig... Söndercurlade till att bli hemmasittare, istället för att just rycka upp sig. Ibland känner man efter för mycket, har för eftergivna föräldrar mm. Självklart mår många unga också sämre i skolan nu än tidigare, men det ursäktar inte ett slappt utgångsläge i hemmet.

Så stor skillnad på klasser är det inte mot för 25-30 år sedan. Ett fåtal fler ungdomar per klass bara. Däremot har samhällsandan förändrats på flera plan, på ett sånt sätt att skolan inte ses som lika viktig, man har inte samma respekt för lärare och andra vuxna där, eleverna är kunder som ska servas, och på det stora hela har människor blivit bekvämare på olika plan.